Naisiin kohdistuva väkivalta ja tasa-arvopolitiikka
Kansainvälisten suositusten valossa Suomen toimintapolitiikassa naisiin kohdistuvan väkivallan ehkäisemiseksi on edelleen selkeitä puutteita. Näin todetaan hallituksen tasa-arvoselontekoa varten tehdyssä taustaselvityksessä Naisiin kohdistuva väkivalta ja tasa-arvopolitiikka (Taina Riski), joka julkaistiin tänään.
Esimerkiksi YK:n alainen naisten syrjinnän sopimusta valvova CEDAW-komitea on toistuvasti kiinnittänyt huomiota riittämättömiin toimiin naisiin kohdistuvan väkivallan ehkäisemiseksi. Suosituksista huolimatta Suomessa ei ole toistaiseksi laadittu kokonaisvaltaista naisiin kohdistuvan väkivallan ehkäisyn strategiaa, joka sitoisi ilmiön osaksi naisiin kohdistuvaa syrjintää ja huomioisi koordinoidusti tämän väkivallan eri muodot ja niiden seuraukset naisten ja miesten väliseen tasa-arvoon.
Selvityksen mukaan hallituksen toiminnassa naisiin kohdistuvan väkivallan ehkäisemiseksi pääpaino on ollut määräaikaisissa hankkeissa ja usein hallituskauteen sidotussa toimenpiteissä. Toimenpiteille ei useinkaan ole kohdistettu riittäviä resursseja, mikä on heikentänyt niiden vaikuttavuutta.
Jatkossa naisiin kohdistuvan väkivallan ehkäisyä tulee kehittää tarkastelemalla ilmiötä kokonaisvaltaisesti niin lainsäädännön ja väkivallan osapuolille luotujen palvelujärjestelmien kuin väkivallan ennaltaehkäisyn ja tiedonkeruunkin näkökulmasta. Myös väkivaltaa ehkäisevien toimenpiteiden seurantaan tulee panostaa enenevässä määrin.
Tasa-arvoviranomaisten institutionaalinen asema
Tänään julkaistiin myös toinen taustaselvitys tasa-arvoselontekoa varten. Tasa-arvoviranomaisten institutionaalinen asema -selvityksessä (Anne Maria Holli, Marjo Rantala) tarkastellaan suomalaisen tasa-arvopolitiikan institutionaalisia rakenteita ja arvioidaan niiden toimivuutta. Erityistä huomiota kiinnitetään vuoden 2001 tasa-arvoelinten organisaatiouudistuksen vaikutuksiin.
Selvityksessä todetaan, että tasa-arvoelinten niukat henkilöstöresurssit heikentävät niiden mahdollisuuksia hoitaa tehtäviään täyspainoisesti. Tasa-arvovaltuutetun lainsäädäntöön perustuvaa valvontaa lukuun ottamatta tasa-arvotoimielimillä ei ole käytössään kuin heikkoja hallinnollisia ohjauskeinoja.
Selvityksessä todetaankin, että suomalaisen tasa-arvopolitiikan ongelmat eivät niinkään liity tasa-arvoviranomaisen toimintaan, koska ne ovat hoitaneet tehtävänsä annettujen puitteissa hämmästyttävän hyvin. Tasa-arvon edistäminen koskee myös muuta hallintoa, jonka tulisi omalla toimialallaan toimeenpanna kansallisen tasa-arvopolitiikan ja -lainsäädännön velvoitteet.
Lisätietoja
Ylitarkastaja Eeva Raevaara, puh. (09) 160 73842, 050 358 1289
Ylitarkastaja Taina Riski, puh. (09) 160 74889, 050 464
9323
Våldet mot kvinnor och jämställdhetspolitiken
I ljuset av internationella rekommendationer finns det fortfarande betydliga brister i Finlands handlingspolitik som gäller förebyggandet av våld mot kvinnor. Det konstateras i en bakgrundsutredning som har gjorts för regeringens jämstäldhetsredogörelse. Utredningen Naisiin kohdistuva väkivalta ja tasa-arvopolitiikka (Taina Riski) publicerades i dag.
Till exempel FN:s CEDAW kommitté, som följer hur konventionen om eliminering av all slags diskriminering mot kvinnor iakttas, har upprepade gånger fäst uppmärksamhet vid Finlands otillräckliga åtgärder för att förebygga våld mot kvinnor. Trots rekommendationer har Finland tills vidare inte utarbetat ett helhetsbetonat program och inte heller en strategi för att förebygga våld mot kvinnor, som skulle binda ihop fenomenet med diskriminering mot kvinnor och beakta på ett samordnat sätt de olika formerna av detta våld och deras konsekvenser för jämställdheten mellan kvinnor och män.
Enligt utredningen om våldet mot kvinnor och jämställdhetspolitiken har huvudvikten i regeringens verksamhet för att förebygga våld mot kvinnor legat vid tidsbestämda projekt och åtgärder som ofta är bundna till regeringsperioden. Åtgärderna har inte alltid anvisats tillräckliga resurser, och detta har underminerat deras effektivitet.
I framtiden bör förebyggandet av våld mot kvinnor förbättras genom att betrakta företeelsen som en helhet såväl från synpunkten av lagstiftningen och de servicesystem som byggts upp för våldsoffer som från synpunkten av förebyggandet av våld och datainsamling. Det bör också ske en större satsning på uppföljning av åtgärderna för att förebygga våld mot kvinnor .
Jämställdhetsmyndigheternas institutionella ställning
I dag publicerades ytterligare en bakgrundsutredning för jämställdhetsredogörelsen. I utredningen Tasa-arvoviranomaisten institutionaalinen asema (Anne Maria Holli, Marjo Rantala) granskas de institutionella strukturerna för jämställdhetspolitiken i Finland samt utvärderas deras effektivitet. Man fäster särskild uppmärksamhet vid hur målen som uppställdes för reformen av jämställdhetsorganens organisation 2001 har uppnåtts.
Enligt utredningen om jämställdhetsmyndigheternas institutionella ställning är jämställdhetsorganens begränsade personalresurser ett allvarligt problem eftersom de försvagar deras möjligheter att fullvärdigt sköta sina uppgifter. Med undantag av jämställdhetsombudsmannens byrås tillsynsmedel har jämställdhetsorganen dessutom endast svaga administrativa styrmedel till sitt förfogande.
Det konstateras därför i rapporten att problemen i vår jämställdhetspolitik inte hänför sig till jämställdhetsmyndigheternas verksamhet, eftersom de har skött sina uppdrag till och med förvånansvärt bra inom de ramar som de anvisats. Främjande av jämställdhet hör också till den övriga förvaltningen som inom sitt egna verksamhetsfält bör genomföra målen för den nationella jämställdhetspolitiken och lagstiftningen.
För mer information
överinspektör Eeva Raevaara, tfn (09) 160 73842, 050 358 1289
överinspektör Taina Riski, tfn (09) 160 74889, 050 464
9323
