Selvityshenkilö esittää reuman kirurgisen hoidon keskittämistä viiteen yliopistosairaalaan
Sosiaali- ja terveysministeriön asettama selvityshenkilö professori Matti Lehto ehdottaa, että reuman kirurginen hoito keskitetään viiteen yliopistosairaalaan ja tietyt vaativat leikkaukset yliopistosairaalan yhteydessä toimivaan osaamiskeskukseen. Lastenreumaa sairastavien reumaortopediset leikkaukset tulisi keskittää yhteen osaamiskeskukseen ja tietyt vaativimmat reumaortopediset tekonivelleikkaukset (ranne, kyynär ja nilkka) yhteen tai korkeintaan kahteen osaamiskeskukseen.
Kehittyneen lääkehoidon ansiosta reuman vuodeosastohoidon tarve on runsaassa kymmenessä vuodessa vähentynyt neljännekseen. Samalla toimenpiteelliset reumaortopediset hoitopäivät ovat vähentyneet kolmannekseen. Vaativan reumaortopedian tarve ei ole kuitenkaan poistunut. Vaativin potilasryhmä ovat potilaat, jotka ovat sairastuneet lapsuusajan reumaan vuosikymmeniä sitten.
Selvityshenkilön mukaan nykyistä keskitetympi toimintamalli on tarpeen, jotta turvataan valtakunnallisesti potilaiden tasapuolinen pääsy leikkauksiin ja mahdollistetaan reumaortopedisen osaamisen jatkuvuus. Potilasmäärät ovat hoidon laatutason ylläpitämistä ajatellen riittävän suuria ainoastaan, jos reuman kirurginen hoito keskitetään valtakunnallisesti viiteen yliopistolliseen sairaalaan.
Vaativan reumaortopedian osaaminen on turvattava muuttuneessa hoitotilanteessa
Reumasairaudet ovat pitkäaikaisia sairauksia, jotka voivat aiheuttaa nivelten tulehduksen takia pysyviä nivelvaurioita. Satatuhatta suomalaista saa erityiskorvattavaa lääkehoitoa reuman hoitoon. Ennen tehokasta lääkehoitoa sairaus aiheutti usein vaikean invaliditeetin. Reuman kehittynyt lääkehoito on vähentänyt niveltuhoa ja suurella osalla reumapotilaista tauti voidaan pysäyttää. Hyvät hoitotulokset ovat heijastuneet hoitojärjestelmään, ja aiemmasta vuodeosastopainotteisesta hoidosta on siirrytty polikliiniseen hoitoon.
Erikoissairaanhoito vastaa sairauden diagnostiikasta ja hoidon aloituksesta. Taudin rauhoituttua hoitoa voidaan jatkaa perusterveydenhuollossa. Vaativaa hoitoa on keskitetty yliopistosairaaloihin alueellisesti ja valtakunnallisesti.
Reumaan liittyvän niveltuhon kirurginen hoito vaatii erityisosaamista. Leikkaustoimenpiteiden määrän lasku, vaativan tekonivelkirurgian kehittyminen sekä yhä monimutkaisempien ja teknisesti vaativampien ratkaisujen käyttö on luonut tarpeen arvioida toiminnan alueellista ja valtakunnallista keskittämistä. Myös terveydenhuoltolaki edellyttää, että yliopistollisten sairaaloiden erityisvastuualueen sairaanhoitopiirit sopivat työnjaosta vaativien sairauksien hoidossa. Valtioneuvoston asetuksella voidaan säätää valtakunnallisesta ja alueellisesta erityistason sairaanhoidon keskittämisestä.
Sosiaali- ja terveysministeriö jatkaa keskustelua selvityshenkilön ehdotusten pohjalta. Yhtä vaativaa alaa ei voida keskittää ottamatta huomioon tarvittavia tukipalveluja.
Lisätietoja
lääkintöneuvos Timo Keistinen, p. 050 571 4015
selvityshenkilö, professori Matti Lehto, p. 0500 621 705
Utredningsperson föreslår att kirurgisk behandling av reumatism ska koncentreras till fem universitetssjukhus
Utredningspersonen professor Matti Lehto, som tillsatts av social- och hälsovårdsministeriet, föreslår att kirurgisk behandling av reumatism ska koncentreras till fem universitetssjukhus och vissa krävande operationer till kompetenscentrum som verkar i anslutning till universitetssjukhuset. Operationerna av dem som lider av barnreumatism ska koncentreras till ett kompetenscentrum, och vissa av de mest krävande reumaortopediska protesoperationerna (handled, armbåge och vrist) till ett eller högst två kompetenscentrum.
Tack vare utvecklad läkemedelsbehandling har behovet av behandling på en bäddavdelning för reumatism sjunkit till en fjärdedel på drygt tio år. Samtidigt har de reumaortopediska vårddagarna med åtgärder sjunkit till en tredjedel. Behovet av krävande reumaortopedi har emellertid inte försvunnit. Den mest krävande patientgruppen är patienter som insjuknat i reumatism under barndomen flera decennier tidigare.
Enligt utredningspersonen är en mer koncentrerad verksamhetsmodell nödvändig för att säkerställa jämlikt tillträde till operationer och möjliggöra kontinuitet av den reumaortopediska kompetensen. Med tanke på upprätthållandet av kvalitetsnivån på vården är patientantalen tillräckligt stora endast om den kirurgiska behandlingen koncentreras nationellt till fem universitetssjukhus.
Kompetensen inom krävande reumaortopedi ska säkerställas i en förändrad vårdsituation
Reumatiska sjukdomar är långtidssjukdomar som på grund av ledinflammationer kan orsaka bestående ledskador. Etthundratusen finländare får specialersättning för läkemedelsbehandling av reumatism. Innan det fanns tillgång till effektiv läkemedelsbehandling orsakade sjukdomen ofta svår invaliditet. Den utvecklade läkemedelsbehandlingen av reumatism har minskat ledskador och för merparten av reumapatienterna kan sjukdomen stoppas. De goda behandlingsresultaten har återspeglats i vårdsystemet, och man har övergått från tidigare behandling med betoning på bäddavdelning till poliklinisk behandling.
Den specialiserade sjukvården ansvarar för sjukdomsdiagnostik och inledande av behandling. Efter att sjukdomen lugnat ner sig kan behandlingen fortsättas inom primärvården. Krävande vård har koncentrerats till universitetssjukhusen regionalt och nationellt.
Kirurgisk behandling av ledförstörelse med anknytning till reumatism kräver specialkompetens. Sänkning av antalet operationsåtgärder, utvecklande av krävande ledproteskirurgi samt användning av allt mer komplicerade och tekniskt krävande lösningar har skapat ett behov för att bedöma regional och nationell koncentrering av verksamheten. Även hälso- och sjukvårdslagen förutsätter att universitetssjukhusens sjukvårdsdistrikt inom ett specialupptagningsområde kommer överens om arbetsfördelningen vid behandling av krävande sjukdomar. Genom förordning av statsrådet kan det också föreskrivas om nationell och regional centralisering av högspecialiserad sjukvård.
Social- och hälsovårdsministeriet fortsätter diskussionen på basis av utredningspersonens förslag. Ett lika krävande område kan inte koncentreras utan att beakta nödvändiga stödtjänster.
Ytterligare uppgifter
Timo Keistinen, medicinalråd, tfn 050 571 4015
Matti Lehto, utredningsperson, professor, tfn 0500 621705
