Tausta

Suomalaiset tekevät vuosittain noin 3 miljoonaa yöpymisen sisältävää matkaa ulkomaille. Yhdeksän kymmenestä suomalaisesta ylittää valtakuntamme rajan vuosittain. Matkoista kolme neljäsosaa liittyy vapaa-aikaan ja vain neljännes on työmatkoja. Euroopan ja Pohjois-Amerikan ulkopuolelle kohdistuu puoli miljoonaa matkaa vuosittain. Varsinkin trooppisella vyöhykkeellä matkailija kohtaa laajan infektioiden kirjon, josta merkittävä osa on ehkäistävissä. Vakavia, ehkäistävissä olevia matkailijan mahdollisia infektiotauteja ovat malaria, polio, sukupuolitaudit, hepatiitti A- ja B-maksatulehdukset, puutiaisaivotulehdus, aivokalvontulehdus, virusten aiheuttamat aivo- ja verenvuotokuumeet, keltakuume ja lavantauti. Osa näistä taudeista voi levitä kotimaassa aiheuttaen epidemioita. Tuhkarokko, sikotauti ja vihurirokko onnistuttiin rokottamalla hävittämään maastamme 1990-luvun puoliväliin mennessä, mutta näitä tauteja esiintyy edelleen runsaasti paitsi kehitysmaissa, myös Euroopan maissa, joihin suomalaisten matkat usein suuntautuvat. Esimerkiksi vuonna 2005 alkanut Ukrainan laaja tuhkarokkoepidemia, yli 40 000 tapausta, levisi jonkin verran myös naapurimaihin. Viime vuosina tuhkarokkoepidemioita on esiintynyt mm. Sveitsissä, Itävallassa, Saksassa, Englannissa, Espanjassa, Italiassa, Ranskassa ja Tanskassa. Yhdysvalloissa on ollut epidemioita liittyen Euroopan matkailuun. Myös Suomessa on todettu vuoden 2008 aikana viisi ulkomailta tuotua tuhkarokkotapausta.

Neuvonta ja rokotukset nykytilanteessa

Asiantunteva matkailuterveyspalvelu sisältää neuvontaa kohdemaan terveysvaaroista, infektioista ja niiden ehkäisystä rokotuksin, lääkkeillä (erityisesti malaria), kondomein sekä vaaraa vähentävällä omalla käyttäytymisellä. Säästötoimet ovat johtaneet siihen, että monet terveyskeskukset ovat vähentäneet tai lopettaneet aiemmin antamiaan matkailuterveyden neuvonta- ja rokotuspalveluita. Näin siitä huolimatta, että matkailija maksaa itse rokotteet, jotka eivät kuulu yleiseen rokotusohjelmaan. Työnantajan velvoitteena taas on huolehtia ehkäisevästä neuvonnasta ja rokotuksista sekä niiden kustannuksista työmatkan vaarojen varalta. Osa työterveyshuollostakin hoidetaan terveyskeskuksissa, mutta matkailuneuvonnan ja -rokottamisen vähentämisen vuoksi alan asiantuntemus on häviämässä terveyskeskuksista. Lisäksi maassamme on saatavissa yksityisiä, asiantuntevia matkailuterveyspalveluja, mutta alueellisesti epätasaisesti jakautuneena, mistä johtuen kansalaiset ovat palvelujen saatavuuden sekä kustannusten suhteen eriarvoisessa asemassa eri kunnissa.

Vaikutukset kansanterveyteen

Tapahtunut kehitys on sekä kansalaisten että kansanterveyden näkökulmasta ongelmallinen. Vakava varoitusmerkki on, että tämän vuoden aikana vaarallisia, Plasmodium falciparumin aiheuttamia malariatapauksia matkan jälkeen on tullut hoitoon kymmenkunta, säännönmukaisesti kokonaan puuttuvan tai väärän estolääkityksen seurauksena. Muutamalla tauti on vaatinut tehohoitoa ja ollut henkeä uhkaava. Matkailuterveyden laiminlyönnit eivät johda vain matkailijan sairastumiseen, vaan niillä on myös kasvava kansanterveydellinen ja yhteiskunnallinen merkitys. Matkailuun liittyvät sukupuolitaudit , samoin kuin suolistotulehdukset, voivat aiheuttaa paikallisia epidemioita. Suomalaisten uusista HIV-tartunnoista saadaan nykyään noin kolmannes ulkomailta. Matkoilta saatujen tartuntatautien hoito on kunnallisen terveydenhuollon vastuulla ja tulee monissa tapauksissa varsin kalliiksi.

WHO:n ja Kansanterveyslaitoksen ohjeet

Maailman terveysjärjestö (WHO) antaa vuosittain matkailijoiden infektioiden ehkäisyyn tähtääviä suosituksia. Kansanterveyslaitos soveltaa niitä suomalaisten tarpeisiin ja julkaisee ne Matkailijan terveysoppaassa, joka on nähtävissä KTL:n www-palvelussa (www.ktl.fi) sekä sovellusversiona terveysportissa (www.terveysportti.fi). Terveysportin matkailulääketieteellisestä osiosta voi myös antaa asiakkaalle maakohtaisen tulosteen. Kansanterveyslaitos neuvoo terveydenhuollon ammattihenkilöstöä ja on läheisessä yhteistyössä matkatoimistojen kanssa. Kansanterveyslaitoksella ei kuitenkaan ole mahdollisuutta antaa kansalaisille henkilökohtaista matkailuterveyden neuvontaa. Matkailijan terveysopas on kaikkien käytettävissä maksutta. Se sisältää mm. helppokäyttöisen, maittain räätälöidyn ohjeistuksen.

Lainsäädännölliset perusteet matkailuterveydenhuollolle terveyskeskuksissa

Matkailuun liittyvä neuvonta ja rokotukset kuuluvat terveyskeskusten toimialaan osana kansanterveys- ja tartuntatautien vastustamistyötä. Tartuntatautilain mukaan kunnan velvollisuutena on järjestää alueellaan tartuntatautien vastustamistyö osana kansanterveystyötä. Kansanterveys lain mukaan kunnan tulee huolehtia kunnan asukkaiden terveysneuvonnasta ja terveystarkastuksista. Terveysneuvontaa ei ole rajoitettu koskemaan riskejä, jotka esiintyvät vain Suomen rajojen sisäpuolella. Tartuntatautilaissa säädetään vielä tarkemmin, että kunnan on järjestettävä yleisiä vapaaehtoisia rokotuksia ja terveystarkastuksia tartuntatautien ehkäisemiseksi. Tämän lain lisäksi tartuntatautien vastustamistyöstä vastaavan kunnallisen toimielimen ja sen alaisena terveyskeskuksen tartuntataudeista vastaavan lääkärin tulee tartuntatautiasetuksen mukaisesti huolehtia terveyskeskuksen toimialueella tartuntatautien vastustamistyöstä: tartuntatauteja koskeva tiedottaminen, terveyskasvatus ja terveysneuvonta sekä tartuntatautien ehkäisemiseksi erikseen säädetyt tai määrätyt muut tehtävät.

Terveyskeskus voi järjestää matkailijoiden terveysneuvonnan ja matkustamiseen liittyvän tartuntatautien vastustamistyön haluamallaan tavalla. Eräs mahdollisuus on antaa merkittävä osa matkailuterveyteen liittyvistä neuvontatehtävistä asiaan perehtyneille terveydenhoitajille, jolloin paikoin niukkaa lääkärityöaikaa voidaan käyttää mahdollisimman tehokkaasti. Matkailuterveyttä koskevaa koulutusta järjestetään kansallisten tartuntatautien koulutustilaisuuksien yhteydessä.

Rokotusten antaminen terveyskeskuksissa

Koska rokotusten maksullisuudesta ja terveydenhuollon velvoitteista rokotusten järjestämiseen on ollut epätietoisuutta, on asiaa selvennetty Kuntaliiton yleiskirjeessä 23/80/2008. Suomen yleiseen rokotusohjelmaan kuuluvat rokotukset järjestetään maksutta kaikille kuntalaisille. Tähän kuuluvat myös yleiseen rokotusohjelmaan kuuluvien rokotusten tehosterokotukset, kuten poliotehosteen ja MPR-rokotteen antaminen, vaikka ne tarvittaisiin Suomen rajojen ulkopuolelle matkustamista varten. Jos henkilö tarvitsee muita rokotuksia matkustaessaan Suomen rajojen ulkopuolelle, rokoteaineen hankkii henkilö itse apteekista. Jos reseptin kirjoittamista varten tarvitaan käynti lääkärin luona, siitä voidaan periä terveyskeskusmaksu. Samoin jos rokotuksen suorittaa lääkäri, siitä voidaan periä terveyskeskusmaksu.

Terveysneuvonnasta ja rokotuksista aiheutuvia kustannuksia kompensoivat vältettyjen sairauksien kustannuksista syntyvät säästöt.

Sosiaali- ja terveysministeriö edellyttää kuntien ottavan suunnittelussaan ja toiminnassaan huomioon edellä kuvatut tartuntatautilain ja kansanterveyslain velvoitteet ja seuraa tilanteen kehittymistä.

Osastopäällikkö, ylijohtaja  Aino-Inkeri Hansson

Johtaja   Tapani Melkas

Bakgrund

Finländarna gör cirka 3 miljoner övernattningsresor per år till utlandet. Nio av tio finländare passerar vår riksgräns årligen. Tre fjärdedelar av resorna är fritidsresor och endast en fjärdedel arbetsresor. En halv miljon resor per år riktar sig utanför Europa och Nordamerika. Speciellt i den tropiska zonen möter resenären ett vitt spektrum av infektioner, en betydande del av vilka kan förebyggas. Allvarliga infektionssjukdomar som resenären kan möta och som kan förebyggas är malaria, polio, sexuellt överförbara sjukdomar, leverinflammationerna hepatit A och B, fästingburen hjärninflammation, hjärnhinneinflammation, virala hjärnfebrar och hemorragiska febrar, gula febern och tyfoidfeber. En del av dessa sjukdomar kan sprida sig i hemlandet och orsaka epidemier. Mässling, påssjuka och röda hund lyckades vi utrota från vårt land i mitten av 1990-talet, men sjukdomarna förekommer fortfarande mycket inte bara i utvecklingsländer utan också i europeiska länder dit finländarna ofta reser. Till exempel i Ukraina blev över 40 000 personer sjuka i en mässlingsepidemi, som spred sig dels också till grannländerna. I senaste åren har mässlingsepidemier förekommit bl.a. i Schweiz, Österrike, Tyskland, England, Spanien, Italien, Frankrike och Danmark. I Förenta Staterna har det förekommit epidemier som är förknippade med resor i Europa. Även i Finland konstaterades år 2008 fem fall av mässling som hade utländskt ursprung.

Hälsoråd och vaccineringar i den rådande situationen

Sakkunniga hälsotjänster för resenärer innefattar råd om hälsofaror och infektioner i landet i fråga och om hur dessa kan förebyggas genom vaccineringar, läkemedel (speciellt malaria), kondomer och genom att undvika beteende som utsätter för fara. Sparåtgärder har medfött att flera hälsocentraler har skurit eller lagt ned sina tjänster i fråga om hälsoråd och vaccineringar för resenärer. Detta har hänt trots att resenären själv betalar för vaccin som inte omfattas av det allmänna vaccinationsprogrammet. Arbetsgivaren är skyldig att sköta om förebyggande hälsoråd och vaccineringar samt kosta på dessa när det gäller risker under arbetsresor. En del av företagshälsovården sköts vid hälsocentralerna, men i och med nedskärningar i fråga om hälsoråd och vaccineringar för resenärer börjar den relevanta sakkunnigheten försvinna från hälsocentralerna. Därtill finns det i landet privata aktörer som erbjuder sakkunniga hälsotjänster för resenärer, men tjänsterna är ojämnt fördelade i landet vilket medför att medborgarna i olika kommuner är i ojämlik ställning när det gäller tillgång till och kostnader för tjänster.

Effekterna på folkhälsan

Den här utvecklingen är problematiskt både från medborgarens och från folkhälsans synvinkel. En allvarlig varningssignal är att ett tiotal människor har sökt vård efter hemkomsten på grund av farlig malaria som orsakats av Plasmodium falciparum, i regel därför att de hade fel malariaprofylax eller inte alls någon profylax. En del har behövt intensivvård och hos dessa har sjukdomen varit livshotande. Att resehälsan försummas leder inte bara till att resenären blir sjuk utan det har också en växande betydelse för folkhälsan och samhället Sexuellt överförbara sjukdomar samt tarmkatarrer i samband med resor kan orsaka lokala epidemier. Nuförtiden skaffas en tredjedel av nya HIV-fall i Finland utomlands. Ansvaret för vård av smittsamma sjukdomar som man fått under resan ligger hos den kommunala hälso- och sjukvården och sådan vård är i flera fall mycket dyrt.

Råd från WHO och Folkhälsoinstitutet

Världshälsoorganisationen (WHO) ger årligen rekommendationer för förebyggande av infektioner hos resenärer. Folkhälsoinstitutet tillämpar dem till finska behov och ger dem ut i sin handbok om hälsoråd för resenärer (Matkailijan terveysopas) som finns tillgänglig på finska på Folkhälsoinstitutets webbsidor (www.ktl.fi) och som en tillämpningsversion på webbtjänsten Terveysportti (www.terveysportti.fi). Från den sektion av Terveysportti som handlar om resemedicin kan man skriva ut landsspecifik information till klienten. Folkhälsoinstitutet ger råd till den yrkesutbildade personalen inom hälso- och sjukvården och samarbetar tätt även med resebyråer. Folkhälsoinstitutet har emellertid inte möjligheter att ge medborgare personlig service i fråga om hälsoråd inför resan. Handboken Matkailijan terveysopas är tillgänglig till alla utan avgift. Den innehåller bl.a. lättanvända landsspecifika råd.

Den legislativa grunden för resehälsovård vid hälsocentralerna

Hälsoråd och vaccineringar för resenärer hör till hälsocentralernas verksamhetsområde som en del av folkhälsoarbete och förebyggande av smittsamma sjukdomar. Enligt lagen om smittsamma sjukdomar ska kommunen inom sitt område organisera bekämpningen av smittsamma sjukdomar som en del av folkhälsoarbetet. Enligt folkhälsolagen ska kommunen sörja för hälsorådgivning och hälsoundersökningar för kommunens invånare. Hälsorådgivningen gäller inte endast risker som förekommer inom Finlands gränser. I lagen om smittsamma sjukdomar finns det också närmare bestämmelser om att kommunen ska anordna allmänna frivilliga vaccineringar och hälsoundersökningar för förebyggande av smittsamma sjukdomar. I tillägg till lagen, föreskrivs det i förordningen om smittsamma sjukdomar att det kommunala organ som ansvarar för bekämpningen av smittsamma sjukdomar samt den ansvariga läkare vid hälsocentralen som lyder under det nämnda organet och ansvarar för smittsamma sjukdomar ska inom hälsocentralens verksamhetsområde sörja för bekämpandet av smittsamma sjukdomar: information om smittsamma sjukdomar, hälsofostran och hälsorådgivning samt de uppgifter som särskilt har bestämts eller föreskrivits för bekämpningen av smittsamma sjukdomar.

Hälsocentralen kan välja på vilket sätt den ordnar hälsoråd till resenärer och den bekämpning av smittsamma sjukdomar som hänför sig till resande. En möjlighet är att delegera en betydande del av uppgifter som gäller hälsoråd till resenärer till utbildade hälsovårdare, vilket möjliggör att läkarnas tid, som ställvis är knapp, kan utnyttjas på det mest effektiva sättet. Utbildning om resehälsa ordnas i samband med nationella utbildningar om smittsamma sjukdomar.

Vaccineringar vid hälsocentralerna

Eftersom det har varit oklart om vaccineringar är avgiftsbelagda och om det åligger hälso- och sjukvården att ordna vaccineringar har Finlands kommunförbund förklarat saken i sitt brev 23/08/2008. De vaccineringar som omfattas av det allmänna vaccinationsprogrammet i Finland ordnas avgiftsfritt för alla medborgare. Detta gäller även revaccineringar av vaccineringar som omfattas av det allmänna vaccinationsprogrammet, såsom revaccinering mot polio och MPR-vaccinering, även om man behöver dem på grund av resande utanför Finlands gränser. Om en person som behöver andra vaccineringar för resor utanför Finlands gränser ska han eller hon anskaffa vaccineringen själv på apotek. Om man behöver besöka läkare för att få en läkemedelsordination kan en hälsocentralsavgift uppbäras för besöket. På samma sätt om vaccineringen görs av en läkare kan en hälsocentralsavgift uppbäras för detta. Kostnader för hälsorådgivning och vaccineringar kompenseras med de kostnader som undgås när resenärer inte blir sjuka.

Social- och hälsovårdsministeriet förutsätter att kommunerna beaktar de ovannämnda åliggandena i lagen om smittsamma sjukdomar och i folkhälsolagen i sin planering och verksamhet och uppföljer hur situationen utvecklas.

Avdelningschef, överdirektör Aino-Inkeri Hansson
Direktör   Tapani Melkas