Erikoissairaanhoitolain (1062/1989) 31.3 §:n mukaan hoidon tarpeen arviointi on aloitettava kolmen viikon kuluessa lähetteen saapumisesta sairaanhoitopiirin sairaalaan tai muuhun toimintayksikköön.

Sosiaali- ja terveysministeriön kannanotot:

• Kolmen viikon aikamääre on takaraja lähetteen tutkimiselle.

• Yksilöllinen hoidon tarpeen arviointi pitää aloittaa kolmen viikon kuluessa lähetteen saapumisesta.

• Pelkkä ilmoitus lähetteen vastaanottamisesta ei ole riittävä toimenpide hoidon tarpeen arvioinnin aloittamiseksi.

• Lähetteen perusteella pitää tehdä alustava potilaan tutkimusta, hoitoa tai lääkinnällistä kuntoutusta koskeva yksilöllinen suunnitelma kolmen viikon sisällä lähetteen saapumisesta. Suunnitelman täytyy sisältää tieto, mitä tutkimuksia potilaalle aiotaan tehdään ja milloin hän pääsee tutkimukseen, poliklinikkakäynnille tai hoitoon. Suunnitelma on laadittava yhteisymmärryksessä potilaan kanssa ja se on annettava potilaalle tiedoksi.

• Tutkimus- tai poliklinikkajonoihin ohjaaminen ei täytä potilaan yksilöllistä hoidon tarpeen arviointia.

• Mikäli lähetteestä ei selviä, mitä tutkimuksia tai toimenpiteitä pitää tehdä, on potilaalle kolmessa viikossa lähetteen saapumisesta varattava aika poliklinikalle, jotta hoidon tarpeen arviointi voidaan aloittaa

• Lääketieteellisesti tai hammaslääketieteellisesti tarpeelliseksi todettu hoito on järjestettävä tai aloitettava hoidon kiireellisyys huomioon ottaen kohtuullisessa ajassa, kuitenkin kuuden kuukauden kuluessa siitä, kun hoidon tarve on tutkimusten perusteella todettu. Lasten ja nuorten mielenterveyspalveluissa tehdyn hoidon tarpeen arvioinnin perusteella tarpeelliseksi todettu hoito on järjestettävä hoidon edellyttämä kiireellisyys huomioon ottaen kolmen kuukauden kuluessa, jolleivät lääketieteelliset, hoidolliset tai muut vastaavat seikat muuta edellytä.

Lainsäädäntö

Hoitoon pääsyn toteuttamista ja alueellista yhteistyötä koskevan valtioneuvoston asetuksen (1019/2004) mukaan hoidon tarpeen voi lääkärin ja hammaslääkärin ohella arvioida muukin terveydenhuollon ammattihenkilö, jolla on asianmukainen koulutus, kokemus ja yhteys hoitoa antavaan toimintayksikköön sekä käytettävissä potilasasiakirjat. Hoidon tarpeen arviointi voidaan tehdä puhelinpalveluna tai vastaanottokäynnin yhteydessä.

Arvioinnissa selvitetään yhteydenoton syy, sairauden oireet ja niiden vaikeusaste sekä kiireellisyys yhteydenottajan kertomien esitietojen tai lähetteen perusteella. Vastaanottokäynnin yhteydessä terveydenhuollon ammattihenkilö arvioi hoidon tarpeen koulutuksensa ja toimintayksikössä sovitun työnjaon mukaisesti sekä potilaan kertomien esitietojen ja hänestä tehtyjen selvitysten perusteella. Terveydenhuollon ammattihenkilö voi tarvittaessa lähettää potilaan jatkotutkimuksiin lääkärin tai hammaslääkärin vastaanotolle. Potilasasiakirjoihin tehdään merkinnät hoidon tarpeen arvioinnista, hoito-ohjeesta ja toimenpide-ehdotuksesta. Tämä koskee myös puhelinneuvontaa, joka edellyttää lisäksi potilaan tai yhteydenottajan tunnistamista ja tunnistamistavan kirjaamista potilasasiakirjoihin.

Laki terveydenhuollon ammattihenkilöistä (559/1994) edellyttää, että terveydenhuollon ammattihenkilöt ammattitoiminnassaan ottavat huomioon potilaalle koituvan hyödyn. Terveydenhuollon ammattihenkilön on ammattitoiminnassaan sovellettava yleisesti hyväksyttyjä ja kokemusperäisiä perusteltuja menettelytapoja koulutuksensa mukaisesti. Terveydenhuollon ammattihenkilöiden ammattietiikka velvoittaa siis ammattihenkilöt toimimaan potilaalle koituvan hyödyn mukaan ja selvittämään hoidon tarvetta ja tutkimaan potilasta ilman viivytyksiä.

Hallintolaissa (434/2003) säädetään hyvän hallinnon perusteista. Hallintolaki kattaa osittain myös julkisten palvelujen tuottamista. Hallintoasiain käsittelynä pidetään tosiasialliseen hallintotoimintaan kuuluvaa toimintaa. Tosiasiallista hallintoa ovat muun muassa potilaan terveyspalvelut. Hallintolain 6 §:ssä säädetään hallinnon oikeusturvaperiaatteista ja 7 §:ssä palveluperiaatteesta, joita voidaan soveltaa myös terveyspalveluissa. Hallinnon oikeusturvaperiaatteen mukaan viranomaisen on kohdeltava hallinnossa asioivia tasapuolisesti sekä käytettävä toimivaltaansa yksinomaan lain mukaan hyväksyttäviin tarkoituksiin. Toiminnan tulee olla johdonmukaista siten, että harkinnan kohteena olevia tosiseikkoja arvioidaan samankaltaisissa tapauksissa samoin perustein. Toiminnan on myös oltava oikeassa suhteessa tavoiteltuun päämäärään nähden. Tärkeät palvelut tulee olla saatavilla kaikkialla maassa ja välttämättömien tehtävien tulla tehokkaasti hoidetuksi. Esimerkiksi julkiseen terveydenhoitoon liittyvä toiminta tulisi pyrkiä järjestämään siten, että palvelujen saanti kyetään turvaamaan myös poikkeusoloissa ja ihmisten alueellinen tasa-arvoisuus toteutuu.

Laki potilaan asemasta ja oikeuksista (785/1992, jäljempänä potilaslaki) edellyttää, että terveyden- ja sairaanhoitoa toteutettaessa on tarvittaessa laadittava tutkimusta, hoitoa, lääkinnällistä kuntoutusta koskeva tai muu vastaava suunnitelma. Suunnitelmasta tulee ilmetä potilaan hoidon järjestäminen ja toteuttamisaikataulu. Potilaslain 6 §:n 1 momentin mukaan potilasta on hoidettava yhteisymmärryksessä hänen kanssaan.

Lisätietoja:
Hallitusneuvos Riitta-Maija Jouttimäki puh 09-16073806 

Enligt 31.3 § i lagen om specialiserad sjukvård (1062/1989) skall bedömningen av vårdbehovet inledas inom tre veckor från det att remissen anlände ett sjukhus eller någon annan verksamhetsenhet i sjukvårdsdistriktet.

Social- och hälsovårdsministeriets ställningstaganden:

• Tre veckor är den slutliga tidsgränsen för att remissen skall granskas.

• Den individuella bedömningen av vårdbehovet skall inledas inom tre veckor från det att remissen har anlänt.

• Ett meddelande om att remissen har mottagits är inte en tillräcklig åtgärd att inleda bedömningen av vårdbehovet.

• På basis av remissen skall man utföra en preliminär individuell plan om undersökning, vård eller medicinsk rehabilitering av patienten inom tre veckor från det att remissen har anlänt. Planen skall innehålla uppgifter om vilka undersökningar utförs på patienten och när han kan komma till undersökning, poliklinikbesök eller vård. Planen skall upprättas i samförstånd med patienten och den skall delges till patienten.

• Att patienten handleds till köer till undersökning eller poliklinikbesök uppfyller inte kriterierna för individuell bedömning av patientens vårdbehov.

• Om det inte framgår från remissen vilka undersökningar eller åtgärder skall utföras skall patienten ordnas inom tre veckor från det att remissen har anlänt en tid till poliklinikbesök för att bedömningen av vårdbehovet kan inledas.

• Vård som konstaterats vara medicinskt eller odontologiskt nödvändig skall ordnas eller inledas inom skälig tid med hänsyn till hur brådskande vården är, dock inom sex månader från det att vårdbehovet har konstaterats i undersökningar. I fråga om mentalvårdstjänster till barn och unga skall vård som konstaterats vara nödvändig vid bedömningen av vårdbehovet ordnas inom tre månader med beaktande av hur brådskande vård är, om inte medicinska, terapeutiska eller andra skäl förutsätter något annat.

Lagstiftning

Enligt statsrådets förordning om förverkligande av rätten att få vård och om regionalt samarbete (1019/2004) kan vårdbehovet bedömas även av en annan yrkesutbildad person inom hälso- och sjukvården än läkare eller tandläkare om han eller hon har adekvat utbildning, arbetserfarenhet och kontakt med den verksamhetsenhet som ger vård samt tillgång till journalhandlingarna. Bedömningen av vårdbehovet kan göras per telefon eller när patienten besöker mottagningen.

Vid bedömningen av vårdbehovet utreds orsaken till kontakten, sjukdomens symptom och deras svårighetsgrad och hur brådskande situationen är med beaktande av de förhandsuppgifter som den som tar kontakt ger eller en remiss. I samband med patientens besök på mottagningen kan den yrkesutbildade personen inom hälso- och sjukvården utgående från sin utbildning och arbetserfarenhet samt överenskommen arbetsfördelning inom verksamhetsenheten göra en bedömning av vårdbehovet på basis av förhandsuppgifter som patienten givit och tillräckliga utredningar om patienten. Den yrkesutbildade personen inom hälso- och sjukvården kan vid behov remittera patienten till fortsatta undersökningar till en läkar- eller tandläkarmottagning. Bedömningen av vårdbehovet, vårdanvisningen och åtgärdsförslagen skall antecknas i journalhandlingarna. Detta gäller också telefonrådgivning. Då skall patienten eller kontaktpersonen också identifieras och även det sätt på vilket patienten eller kontaktpersonen identifierades skall antecknas i journalhandlingarna.

Lagen om yrkesutbildade personer inom hälso- och sjukvården (559/1994) förpliktar yrkesutbildade personer inom hälso- och sjukvården att agera till patientens fördel. En yrkesutbildad person inom hälso- och sjukvården skall i sin yrkesverksamhet tillämpa allmänt accepterade och erfarenhetsmässigt motiverade arbetsmetoder i enlighet med sin utbildning. Yrkesetiken för yrkesutbildade personer inom hälso- och sjukvården förpliktar alltså nämnda personer att agera till patientens fördel och att utreda vårdbehovet och undersöka patienten utan dröjsmål.

I förvaltningslagen (434/2003) stadgas om grunderna för god förvaltning. Förvaltningslagen berör till en del även produktionen av offentliga tjänster. Verksamhet som ingår i faktisk förvaltningsverksamhet betraktas som behandling av ett förvaltningsärende. Faktisk förvaltning är bland annat hälsovårdstjänster för patienten. I lagens 6 § stadgas om rättsprinciperna inom förvaltningen och i 7 § om serviceprincipen. Dessa kan tillämpas även inom hälsovårdstjänsterna. Enligt rättsprinciperna inom förvaltningen skall myndigheterna bemöta dem som uträttar ärenden hos förvaltningen jämlikt och använda sina befogenheter enbart för syften som är godtagbara enligt lag. Verksamheten skall vara konsekvent på så sätt att de faktorer som är föremål för övervägande bedöms enligt samma grunder i likartade fall. Åtgärderna skall också stå i rätt proportion till det mål som eftersträvas. Viktiga tjänster skall vara tillgängliga över hela landet, och oundvikliga åtgärder skall överallt utföras effektivt. Exempelvis verksamheten i anslutning till den offentliga hälsovården borde ordnas så, att tillgången till tjänster kan tryggas även i undantagsförhållanden och så att den regionala jämlikheten mellan människor förverkligas.

Lagen om patientens ställning och rättigheter (785/1992, nedan patientlagen) förutsätter att inom hälso- och sjukvården skall vid behov utarbetas en plan för undersökning, vård och medicinsk rehabilitering eller någon annan motsvarande plan. Av planen skall framgå hur och enligt vilken tidtabell vården av patienten ordnas. Enligt 6 § 1 mom. i patientlagen skall vård och behandling ges i samförstånd med patienten.

Ytterligare uppgifter:  
Regeringsråd Riitta-Maija Jouttimäki tfn 09-16073806