Social- och hälsovårdsministeriet har hand om den allmänna planeringen och styrningen av hälsoskyddet.
Hälsoskyddslag 763/1994 (Finlex)
Hälsoskyddslagen och verkställigheten och tillsynen av de föreskrifter som utfärdats med stöd av den leds av Tillstånds- och tillsynsverket inom social- och hälsovården som också styr och övervakar regionförvaltningsverken och kommunerna.
Hälsoskyddet är till för att bevara och främja befolkningens och individens hälsa samt förebygga, minska och undanröja sådana faktorer i livsmiljön som kan medföra hälsorisker.
Med sanitär olägenhet avses här sjukdom som kan konstateras hos människan, annan hälsostörning eller förekomsten av en sådan faktor eller omständighet som kan minska sundheten i befolkningens eller individens livsmiljö.
| Boende | En bostad får inte orsaka
sanitär olägenhet för dem som vistas i den. Vid misstanke om
sanitär olägenhet kan man be kommunens hälsoskyddsmyndighet
att inspektera bostaden.
Asumisterveysohje (STM:n oppaita 2003:1) Syftet med inspektionen är att bedöma om förhållandena i bostaden utgör en risk för invånarnas hälsa. Vid inspektionen undersöks
Den första bostadsinspektionen som utförs av hälsoskyddsmyndigheten är avgiftsfri. Däremot är utredningar som förutsätter laboratorieundersökningar eller avancerade mätningar avgiftsbelagda. Den kommunala byggnadsinspektionen svarar för instruktioner som gäller fuktteknisk planering och reparation av fuktskador. Man kan få understöd av Statens bostadsfond för sanering av bostäder som orsakar hälsorisk. Närmare information om sanitära olägenheter i bostäder ges
av Institutet för hälsa och välfärd.
|
|
Avfallshantering |
Avfall ska
så att sanitär olägenhet inte uppkommer. Detsamma gäller avledande och rening av avloppsvatten. Fastigheter som ligger inom ett stads- eller byggnadsplaneområde ska i regel anslutas till allmänt avloppsnät. Avloppsvatten får inte orsaka skadlig försämring av kvaliteten på hushållsvatten, badvatten eller jordmånen. Förvaringsplatser för avfall får inte orsaka lukt eller
andra olägenheter. Mer information på miljöförvaltningens
webbplats:
|
|
Vatten |
Föreskrifterna om hushålls- och badvatten ingår i
hälsoskyddslagen. Övervakningen gäller förutom hushållsvatten
från vattenverk också allt annat vatten som används som
hushållsvatten. Vattnet får inte orsaka olägenheter för
hälsan.
STM:s förordning
om hushållsvatten 461/2000 (Finlex)
SHM:n förordning om hushållsvatten i små enheter 401/2001 (Finlex) Badvattnets kvalitet kontrolleras regelbundet.
Vattenkvaliteten vid badstränder kontrolleras under
badsäsongen. Vattenkvaliteten vid större badstränder (över
100 besökare per dag) regleras av ett EU-direktiv.
SHM:s
badvattenförordning 177/2008 (Finlex)
SHM:n förordning om vattnet vid små allmänna badstränder 354/2008 (Finlex) Handbok i tillämpning av badvattenförordningen (Valvira) Vattenkvaliteten i simhallar och andra allmänna sim- och
badbassänger kontrolleras regelbundet. Social- och
hälsovårdsministeriet har utfärdat en förordning om
kvalitetskrav på och kontrollundersökningar av bassängvatten
i simhallar och badanläggningar som trädde i kraft i maj
2002. Det finns också en handbok om tillämpningen av
förordningen.
Finland har undertecknat ett protokoll på EU-nivå om
Vatten och hälsa för förebyggande av vattenburna sjukdomar.
Protokollet förutsätter nationella mål och åtgärder.
Institutet för hälsa och välfärd svarar för
kvalitetsövervakningen av vatten:
|
