Syftet med social kreditgivning är att förebygga ekonomisk utslagning och överskuldsättning samt att främja människors förmåga att klara sig på egen hand.
Över tjugo kommuner erbjuder sina invånare dessa krediter. I enlighet med regeringsprogrammet utvecklas den sociala kreditgivningen som metod att sköta för att sköta överraskande ekonomiska problem.
Social- och hälsovårdsministeriet svarar för utvecklandet och beredningen av lagstiftningen om den sociala kreditgivningen.
Sociala krediter kan beviljas av motiverade skäl till exempel för
- sanering av den personliga ekonomin
- avbrytande av skuldspiral
- anskaffningar till hemmet
- främjande av rehabilitering och
- sysselsättning
- tryggat boende
- vid en social kris.
För social kredit kan en skälig årlig ränta uppbäras, som dock kan vara högst den referensränta som avses i 12 § räntelagen (633/1982).
Vem kan anlita tjänsterna?
Kommunen kan bevilja en social kredit till en person som på grund av låga inkomster och tillgångar inte har möjlighet att på annat sätt skaffa kredit på rimliga villkor, men som ändå klarar av att återbetala ett lån.
Vart ska man vända sig?
Sociala krediter beviljas av kommunen. Mer information ges av kommunens socialbyrå.
Innan en kredit beviljas ska sökandens möjligheter att få utkomststöd utredas. Rätt till utkomststöd kan inte begränsas på grund av att klienten har möjlighet att få social kredit.
Kommunen är vid behov skyldig att ordna ekonomisk rådgivning och handledning för den som ansöker om och beviljas social kredit. Det hör dock inte till socialvårdens uppgifter att ge ekonomisk och skuldrådgivning.
Överklagande av beslut
En person som är missnöjd med beslutet kan ansöka om ändring av beslutet hos förvaltningsdomstolen.
Social- och hälsovårdsministeriet behandlar inte ansökningar om ändring av beslut, anmärkningar eller klagomål.
Besvärsmyndigheter
Förvaltningsdomstolar
(Rättsväsendet)
