Målet med social- och hälsovårdens elektroniska informationshantering är att trygga en så god vård och så högklassiga tjänster som möjligt för alla människor. Detta kräver att tillgången till klient- och patientinformationen säkerställs oavsett tid och plats inom både den offentliga och privata sektorn.

Inom social- och hälsovården övergår man till rikstäckande elektroniska klientdatasystem. Alla får tillgång till sina egna patientuppgifter och logguppgifterna om användningen av dessa samt till tillförlitlig hälsoinformation. I fortsättningen gäller samma mål också för socialvårdens uppgifter. Dessutom utvecklas de andra elektroniska ärendehanteringstjänsterna inom social- och hälsovården.

Datasystemen utvecklas inom det nationella projektet för elektronisk informationshantering inom hälsovården (KanTa-projektet) och projektet för elektronisk informationshantering inom socialvården. Nya medborgartjänster förverkligas primärt inom finansministeriets SADe-program.

Vi har samlat svar på vanliga frågor om den elektroniska informationshanteringen inom social- och hälsovården.

Vilka av social- och hälsovårdens elektroniska tjänster förverkligas på nationell nivå?
Vad ingår i KanTa-tjänsterna?
Vad omfattar den elektroniska informationshanteringen inom socialvården?
Vilka allmänna elektroniska social- och hälsovårdstjänster utvecklas?
Vilka av social- och hälsovårdens nationella elektroniska tjänster kan redan användas?
Vilka andra resultat har uppnåtts genom IT-projekten?
Hur klarar sig Finland i internationell jämförelse?
Varför är det utmanande att utveckla de elektroniska systemen inom hälsovården?
Hur kan anskaffningarna av social- och hälsovårdens elektroniska system genomföras?
Hur finansieras social- och hälsovårdens nationella informationssystemtjänster?
Vilka är de totala kostnaderna för projekten? Hur mycket pengar har använts?
Hur länge pågår uppbyggnaden av systemen ännu?
Hur har projekten organiserats? Vem har man samarbetat med och varför?

Vilka av social- och hälsovårdens elektroniska tjänster förverkligas på nationell nivå?

Social- och hälsovårdens nationella informationssystemtjänst består av tjänster som kan förverkligas på nationell nivå samt anknytande lokala organisationer och deras informationssystem.

Följande helheter inom social- och hälsovårdens informationshantering är de mest betydande:

• den nationella elektroniska informationshanteringen inom hälsovården (KanTa)
• den elektroniska informationshanteringen inom socialvården
• utvecklingen av social- och hälsovårdens elektroniska medborgartjänster som ingår i finansministeriets SADe-program

De nationella tjänsterna levereras av Fpa (Receptcentret, den rikstäckande arkiveringstjänsten, åtkomsten till egna uppgifter och patientens informationshanteringstjänst) samt Valvira och Befolkningsregistercentralen (certifiering av yrkesfolk och organisationer).

Enheten för operativ styrning av informationsadministrationen inom social- och hälsovården vid Institutet för hälsa och välfärd styr utvecklingen av de nationella informationssystemtjänsterna och det nödvändiga specifikationsarbetet.

Vad ingår i KanTa-tjänsterna?

Tjänsterna i den nationella elektroniska informationshanteringen inom hälsovården (KanTa) omfattar eRecept, eArkiv, åtkomst till egna patientuppgifter och patientens informationshanteringstjänst. De grundar sig på lagen om elektronisk behandling av klientuppgifter inom social- och hälsovården och lagen om elektroniska recept.

• Syftet med det elektroniska receptet, dvs. eReceptet, är att förbättra patientsäkerheten. I Receptcentret som upprätthålls av Fpa samlas både elektroniska recept och expedieringsuppgifterna för dessa. Både patienten själv och med patientens samtycke den yrkesperson som vårdar honom eller henne har tillgång till dessa uppgifter. På detta sätt kan man minska omfattningen av överlappande och inkompatibel medicinering. Patienten kan själv välja var han eller hon köper läkemedlen.

• Syftet med det nationella elektroniska patientdataarkivet, dvs. eArkivet, är att förbättra patientsäkerheten och vårdkvaliteten. Patientuppgifterna samlas i det datalager som upprätthålls av Fpa och där både patienten själv och med patientens samtycke de yrkespersoner som vårdar honom eller henne har tillgång till dessa. Patienten har ändå rätt att förbjuda att hans eller hennes uppgifter överlämnas mellan hälsovårdens verksamhetsenheter.

• I åtkomsten till egna uppgifter i Receptcentret och eArkivet kan klienterna ta del av både sina medicinerings- och patientuppgifter. Här kan man också kontrollera vilka organisationer som har bläddrat i uppgifterna. Inloggningen på tjänsten sker med ett elektroniskt personkort eller bankkoder på adressen www.kanta.fi eller kansalainen.kanta.fi.

• Med hjälp av patientens informationshanteringstjänst kan man kontrollera sina egna samtycken och förbud, registrera ett livstestamente eller ett förbud mot och samtycke till organdonation. Tjänsten nås genom åtkomsten till egna uppgifter. I tjänsten samlas dessutom patientspecifik sammanfattad information från olika registerförare, bland annat om diagnoser, ingrepp, riskuppgifter och vaccinationer. I tjänsten blir dessa centrala uppgifter i fortsättningen patientspecifika och behöver inte registreras upprepade gånger i olika vårdenheter.

Med hjälp av KanTa-tjänsterna kan de som anlitar hälsovårdstjänsterna följa upp och kontrollera sina egna uppgifter bättre än tidigare samt få bättre och flexiblare service. KanTa-tjänsterna möjliggör en effektiv hantering och uppdatering av samt tillgång till patientuppgifterna på olika serviceställen, bättre datasäkerhet samt elektronisk arkivering.

Mer information om KanTa-tjänsterna på Fpa:s webbplats
www.kanta.fi

Vad omfattar den elektroniska informationshanteringen inom socialvården?

Inom socialvården bereds en helhet som motsvarar hälsovårdens modell och där den nationella arkiv- och informationsförmedlingstjänsten har en central roll.

• Socialvårdens nationella förenhetligande har beretts i det nationella Tikesos-projektet 2005-2011
• Inom projektet har man sammanställt enhetliga dataspecifikationer och dokumentbeskrivningar för socialvården, beskrivit verksamhetsprocesserna samt utarbetat en utvecklingsstege för de följande skedena i den nationella utvecklingen av informationshanteringen inom socialvården.
• Projektresultaten har publicerats i den nationella portalen för yrkesfolket inom socialvården www.sosiaaliportti.fi (www.tikesos.fi)
• Socialvårdens elektroniska verksamhetsmodeller och nationella arkivering är i specifikations- och beslutsfasen

Vilka allmänna elektroniska social- och hälsovårdstjänster utvecklas?

SADe-programmet (elektronisk ärendehantering och demokrati) som leds av finansministeriet omfattar social- och hälsovårdens servicehelhet.

Målet är att skapa elektroniska tjänster som alla har tillgång till och som

• stöder upprätthållandet och främjandet av människornas välmående och hälsa samt förebyggandet av sjukdomar,
• stöder människornas hantering av sin egen hälsa och självvård,
• underlättar valet av vård- eller serviceenhet och anlitandet av rätta tjänster,
• förbättrar allas möjligheter att delta i planeringen och förverkligandet av tjänsterna,
• effektiviserar interaktionen mellan tjänsteanvändarna och serviceenhetens yrkesperson och
• förbättrar människornas möjligheter att ge respons på tjänsterna.

Man har för avsikt att förverkliga en del av medborgarens elektroniska social- och hälsovårdstjänster som nationella tjänster. Dessa tjänster omfattar till exempel produktion av allmän social- och hälsovårdsinformation, validerade risktester och ett rikstäckande serviceregister för social- och hälsovården.

Nationella specifikationer görs för en del av tjänsterna, och utifrån dessa kan organisationerna inom social- och hälsovården skaffa elektroniska tjänster. Nationella specifikationer behövs till exempel för medborgarens elektroniska tidsbeställning samt datasäker förmedling av meddelanden mellan medborgaren och serviceleverantören.

Arbetet med att utveckla de elektroniska tjänsterna samordnas nationellt och ingår i den mer omfattande utvecklingen av servicesystemet.

Programmet för att påskynda elektronisk ärendehantering och demokrati Servicehelheten för social- och hälsoområdet (SADe) 

Vilka av social- och hälsovårdens nationella elektroniska tjänster kan redan användas?

Av de delar som ingår i KanTa-helheten används redan det elektroniska receptet, det elektroniska patientdataarkivet och patienternas åtkomst till sina egna uppgifter. I detta skede har användningen ändå begränsats, till exempel enbart en del av hälsocentralerna använder systemen, och ibruktagandet utvidgas steg för steg då kommunerna inför de förnyade informationssystemen och genomför användarutbildningarna.

Fram till utgången av 2011 hade cirka 356 000 elektroniska recept skrivits ut för cirka 105 000 patienter, och cirka 359 000 expedieringar genomförts på apoteken. Närmare 80 procent (623) av apoteken samt 17 hälsovårdsorganisationer inom totalt sju sjukvårdsdistrikt har anslutit sig till Receptcentret.

Samtliga apotekssystem och fem (70 procent) av den offentliga sektorns patientdatasystem har efter kvalitetsrevision fått tillstånd att ansluta sig till Receptcentret, de övriga patientdatasystemen inom den offentliga sektorn är i den gemensamma testfasen. Däremot har informationssystemen inom den privata sektorn tillsvidare inte nått testfasen.

Den nationella delen av arkiveringstjänsten är färdig, testad och kvalitetsreviderad. Användningen av arkiveringstjänsten inleddes i november 2011 på hälsocentralen i Kuopio. Mer än 10 000 dokument har redan arkiverats. eArkivet är det första elektroniska arkivet utanför Arkivverket som av Arkivverket har godkänts för permanent arkivering. Lokala eller regionala elektroniska patientdata- eller arkiveringssystem har inte godkänts av Arkivverket.

Åtkomsten till egna uppgifter används redan i Receptcentret och arkiveringstjänsten. Uppgifterna syns i de hälsovårdsenheter som har infört tjänsten. På nätet finns en förteckning över apotek och hälsovårdsenheter som idag använder KanTa-tjänsterna. På samma webbplats finns det också en kartservice där man kan söka det närmaste apoteket som expedierar elektroniska recept.

Apotek som använder eRecept (kanta.fi)
Hälsovårdsenheter som använder eRecept (kanta.fi)

Patientens informationshanteringssystem regleras i ändringen av klientuppgiftslagen som trädde i kraft i början av 2011. Tjänsten är i specifikations- och förverkligandefasen.

Aktuellt om KanTa-projektet

Vilka andra resultat har uppnåtts genom IT-projekten?

Under social- och hälsovårdsministeriets styrning och med stöd av ministeriets finansiering har betydande resultat uppnåtts. Institutet för hälsa och välfärd och Uleåborgs universitet har sedan 2011 vartannat år gjort kartläggningar av hälsovårdens elektroniska informationshantering. Under tio år har hälsovårdens elektroniska patientdatasystem samt det regionala informationsbytet blivit klart vanligare. Materialet för 2010 publiceras i januari 2012 på adressen www.thl.fi.

Den elektroniska patientjournalen användes 2001 av 63 procent av hälsovårdscentralerna och 53 procent av sjukvårdsdistrikten. Sedan 2007 har den använts av samtliga.

Endast 20 procent av hälsovårdscentralerna och 52 procent av sjukvårdsdistrikten kunde 2005 byta regional patientjournalinformation, medan motsvarande siffror 2010 var 68 procent av hälsovårdscentralerna och 81 procent av sjukvårdsdistrikten. Inom avbildningen (bland annat röntgenbilder) är de datorbaserade systemens utnyttjandegrad 80-90 procent.

Hur klarar sig Finland i internationell jämförelse?

I fråga om elektronisk informationshantering ligger Finland internationellt sett på toppnivå. I följande utredningar har man undersökt och jämfört den elektroniska informationshanteringen inom hälsovården i olika länder.

Undersökningarna kan läsas på följande webbplatser:

Information Technology and Innovation Foundation: Health IT 2009: Finland, Sverige och Danmark de ledande länderna i världen i fråga om elektronisk informationshantering inom hälsovården
EU komissio eHealth Benchmarking II, 2009: Finland i täten bland EU-länderna 
EU komissio eHealth Benchmarking III, 2011: Enligt 13 indikatorer ligger de finska sjukhusen i täten bland EU-länderna.

Varför är det utmanande att utveckla de elektroniska systemen inom hälsovården?

Utvecklingen av hälsovårdens elektroniska system är en kraftigt växande industribransch, och överallt har det visat sig vara utmanande att styra denna process. Några faktorer som gör processen utmanande:

• starka och självständiga servicearrangörers och yrkesgruppers behov och krav
• de många olika formerna på datamaterialet som ska behandlas
• de höga kraven på datasäkerhet och integritetsskydd
• de stora politiska förväntningarna på effektivisering av verksamheten inom en stram tidsplan
• det splittrade sättet att organisera hälsovården i Finland, vilket innebär att de som beställer informationssystem (hälsovårdscentraler och sjukvårdsdistrikt) är små och kraftlösa enheter i förhållande till leverantörerna av informationssystemen
• användningen av informationssystemen som verktyg för andra mål (t.ex. för att främja/motverka kommunsammanslagningar, överföra verksamheter mellan enheter/persongrupper, uppfylla nya informationsbehov)

Det finns 336 kommuner, 161 hälsovårdscentraler, 20 sjukvårdsdistrikt och ett flertal privata leverantörer av hälsovårdstjänster i Finland. Kommunerna svara själva för anskaffningen av informationssystem. Under årens lopp har olika typer av informationssystem införts, och det har varit besvärligt att utveckla och passa ihop dessa.

Enligt utredningarna kan ett enda sjukhus ha upp till 150 olika informationssystem som under årens lopp har skaffats för att uppfylla enskilda behov utan samordning.

Utmaningarna blir större på grund av att systemen redan är relativt gamla, eftersom Finland sedan 1980-talet har varit en föregångare i fråga om sjukjournaler.

Hur kan anskaffningarna av social- och hälsovårdens elektroniska system genomföras?

Serviceleverantörerna inom hälsovården svarar för sina egna system. Hälsovårdscentralen och sjukvårdsdistrikten har traditionellt och självständigt ordnat anbudsförfaranden och skaffat sina informationssystem (också patientdatasystemen). Sedan 2000-talet har det regionala samarbetet i fråga om anskaffning av patientdatasystem steg för steg ökat inom vissa områden.

De nationella tjänsterna kräver samma standardisering av innehållet och datatrafiken i de anknytande informationssystemen för att på detta sätt främja öppenheten på IT-marknaden och underlätta förnyandet av informationssystemen.

Enligt lagen svarar Fpa för att bygga upp och upprätthålla det nationella hälsoarkivet. Fpa ordnade 2007 ett anbudsförfarande för uppbyggandet av arkivet. Fpa svarar själv för att upprätthålla tjänsten.

Hur kan anskaffningarna av social- och hälsovårdens elektroniska system genomföras?

Staten finansierar planeringen och uppbyggandet av de centraliserade tjänsterna med anslag som anvisats för detta i statsbudgeten. De årliga kostnaderna för upprätthållandet och användningen av dessa tjänster finansieras med avgifter som tas ut hos de tillhandahållare av hälso- och sjukvårdstjänster och apotek som anlitar tjänsterna. Avgifterna införs stegvis 2012-2015. Under en övergångsperiod finansierar staten den del av kostnaden för upprätthållande, som användaravgifterna inte täcker.

Dessutom svarar hälsovårdsorganisationerna för de kostnader som uppstår då organisationernas informationssystem ansluts till de nationella tjänsterna och personalen utbildas. Man uppskattar att investeringen betalat sig 2017.

Man har uppskattat att de årliga kostnaderna för upprätthållandet av KanTa-tjänsterna uppgår till cirka 11,1 miljoner euro. Statens finansieringsandel 2012 är cirka 11 miljoner euro och den sjunker årligen på så sätt att från och med 2015 är det tänkt att kostnaderna ska täckas med användaravgifter.

Apoteken debiteras användaravgifter för elektroniska recept från och med början av 2012 och den kommunala hälsovården från och med början av år 2013. Apotekens avgift grundar sig på antalet elektroniska recept som har expedierats och uppgår till 0,039 euro per recept. Den kommunala hälsovårdens avgift grundar sig på invånarantalet. Den årliga avgiften uppgår till 0,254 euro per invånare. Sjukvårdsdistrikten betalar avgiften för kommunerna.

Vilka är de totala kostnaderna för projekten? Hur mycket pengar har använts?

För KanTa-projektet har statliga medel om cirka 50 miljoner euro budgeterats 2003-2010. Rambudgeten 2011-2014 uppgår till totalt 48 miljoner euro. Med hjälp av denna finansiering har datainnehållet och tekniken i den elektroniska patientjournalen specificerats och standardiserats. Dessutom har man stött den offentliga hälsovårdens samarbete vid utvecklingen av patientdatasystemen samt testningen, kvalitetsrevisionerna och de första införandena av det elektroniska receptet och eArkivet.

För KanTa-projektet användes årligen cirka 6,25 miljoner euro 2003-2010. Det motsvarar cirka 0,04 procent av årskostnaderna för den finska hälsovården (15 500 miljoner euro 2008).

SHM, finansministeriet, Fpa, Institutet för hälsa och välfärd samt Kommunförbundet har i samarbete uppskattat att de totala kostnaderna, inklusive de lokala kostnaderna för införandet, uppgår till cirka 200 miljoner euro 2003-2014. Det belopp om 400-500 miljoner euro som har lagts fram av Statens revisionsverk (SRV) grundar sig på en högre uppskattning av kostnaderna inom den privata sektorn.

Den privata hälsovårdens andel av samtliga hälsovårdskostnader är cirka 15 procent. Kostnaderna för den privata sektorns informationssystem förverkligas i samma proportion jämfört med den offentliga (och är således inte mångdubbla jämfört med den offentliga sektorn på det sätt som SRV tidigare har lagt fram). I sitt meddelande 14.10.2011 korrigerade SRV den felaktiga uppfattning som dykt upp i media om att 500 miljoner euro redan skulle ha använts för projektet.

Man uppskattar att de lokala kostnaderna för införandet uppgår till 21,21 euro/invånare

• de lokala IT-kostnaderna till 14,60 euro/invånare
• utbildningskostnaderna till 6,57 euro/invånare

Uppskattning av de lokala kostnaderna för upprätthållandet

• de nationella kostnader för upprätthållandet som eReceptet orsakar den offentliga hälsovården uppgår till 0,248 euro/invånare/år (förordningen om användningsavgifter för elektroniska recept), debiteringen börjar 2013
• senare utfärdas en förordning om finansieringen av de nationella kostnaderna för upprätthållandet av eArkivet samt avgifterna i anslutning till detta
• tillsvidare finns det ingen uppföljningsinformation om de lokala IT-underhållskostnaderna (bl.a. användaravgifterna), vanligtvis uppgår kostnaden till cirka 20-25 procent av IT-investeringen.

KunTo-projektkontoret har samlat in information om de kostnader som införandet av det elektroniska receptet har orsakat den offentliga hälsovården. I ett sjukvårdsdistrikt och dess kommuner uppgick kostnaderna för införandet till 3,85 euro/kund.

Hur länge pågår uppbyggnaden av systemen ännu?

Nationella Receptcentret, eArkiv och eBese som har förverkligats av Fpa är färdiga. Samtliga apotekssystem och största delen av de lokala patientdatasystemen inom den offentliga sektorn är färdiga för införande av eReceptet, och i fråga om eArkivet är ett patientdatasystem färdigt. Patientdatasystemen inom den privata sektorn är tillsvidare inte ens färdiga för test.

Förenhetligandet av informationssystemhelheten kräver gemensamma begrepp och gemensam terminologi, gemensamma tekniska standarder, enhetlig datasäkerhetspraxis samt att styrning och nationella tjänster ordnas.

Målet är att samtliga aktörer inom den offentliga hälsovården har tillgång till det elektroniska receptet i april 2013 och aktörerna inom den privata hälsovården senast i april 2014. De offentliga hälsovårdsenheterna skulle spara patientdata i det nationella arkivet senast från och med september 2014 och de privata från och med september 2015. I fråga om de privata gäller detta ändå enbart de tjänsteproducenter som arkiverar patientdokumenten elektroniskt.

Socialvårdens tjänster förverkligas stegvis så att största delen av arbetet genomförs efter att hälsovårdens tjänster har byggts upp. Det finns tre orsaker till detta:

• Inom socialvården kan man dra nytta av erfarenheterna från hälsovården samt en del av infrastrukturen
• Personalresurserna både inom förvaltningen och hos leverantörerna kan fördelas på ett förnuftigt sätt mellan projekten
• Budgetarna blir lättare att hantera

Detta leder till att anskaffningen av socialvårdens nationella system läggs till 2014-2015, varefter ändringarna av de lokala systemen genomförs. Man har uppskattat att socialvårdens system är i full användning 2020.

De tjänster som står till klienternas och patienternas förfogande förverkligas i två faser. De tjänster som verkställs enligt lagen, dvs. åtkomsten till egna uppgifter och informationshanteringstjänsten, är i förverkligandefasen. I fråga om de uppgifter som för tillfället samlas i de nationella tjänsterna är åtkomsten till egna uppgifter redan i användning. Åtkomsten till egna uppgifter uppdateras alltid samtidigt med utvidgningen av informationsinnehållet som ska sparas.

Informationshanteringstjänsten är i specifikations- och förverkligandefasen. Enligt planen införs denna ännu i år. Den andra delen av tjänsterna som ställs till klienternas förfogande är de nya tjänsterna som ska planeras inom SADe-projektet. Beslut om verkställigheten av dessa torde fattas i början av 2012.

Hur har projekten organiserats? Vem har man samarbetat med och varför?

Social- och hälsovårdsministeriet påbörjade 2003 arbetet med att specificera den elektroniska patientjournalen som en del av det nationella hälsoprojektet. I början genomfördes arbetet i projektform. År 2006 inrättades fem tjänster av ministeriet, och dessa tillsattes 2007.

Förverkligandet påbörjades också i full utsträckning 2007 då Fpa fick i uppdrag att bygga upp det nationella hälsoarkivet. Fpa svarar för upprätthållandet av det nationella receptcentret samt det elektroniska patientdataarkivet. De nationella tjänsterna används genom organisationernas egna informationssystem.

Kärnuppgifterna, de anknytande datastrukturerna och meddelandebeskrivningarna som är gemensamma för samtliga system har specificerats i samarbete mellan de olika yrkesgrupperna och specialområdena inom hälsovården. De klassificeringar och koder som används i systemen upprätthålls i den nationella kodtjänsten som Institutet för hälsa och välfärd (THL) svarar för.

Med stöd av finansiering från social- och hälsovårdsministeriet inrättades 2009 KunTo-projektkontoret för att svara för samordningen och styrningen av införandena inom den offentliga sektorn.

Social- och hälsovårdsministeriet svarar för den elektroniska informationshanteringen på strategisk nivå. Fpa svarar fortfarande för uppbyggandet och upprätthållandet av de nationella tjänsterna.

I anslutning till THL inrättades 1.1.2011 OPER-projektkontoret som ska svara för den operativa projekthanteringen och specifikationsarbetet inom KanTa-projektet. Ansvaret för hanteringen av motsvarande projekt för den elektroniska informationshanteringen inom socialvården överfördes i början av 2012 till THL. Också KunTo-projektkontoret ligger sedan början av 2012 i anslutning till THL.

Enheten Operativ styrning av informationshanteringen inom social- och hälsovården (OPER)