Institutionsvård

Kommunen kan enligt socialvårdslagen ordna socialservice för en person som är i behov av vård, omvårdnad eller rehabilitering i form av institutionsvård när det inte är möjligt eller ändamålsenligt att ordna servicen för personen i hans eller hennes eget hem. Institutionsvård ordnas också som hälsovårdsservice.

Socialvårdslag 710/1982 (Finlex)

Institutionsvård ordnas i huvudsak för:

äldre personer och personer med funktionsnedsättning
barn som är i behov av vård utom hemmet eller som omhändertagits
personer med missbruksproblem

Kortvarig institutionsvård är avsedd att stödja vården i hemmet för dem som behöver långvarig vård och omsorg samt att avlasta den närstående som sköter patienten hemma. Samtidigt förebygger man behovet av långvarig institutionsvård. De kortvariga vårdperioderna kan vara regelbundna, då de varvas med hemmaboende, eller det kan vara fråga om enstaka perioder i institutionsvård.

Långvarig institutionsvård erbjuds personer som behöver kontinuerlig vård och som inte kan få vård dygnet runt hemma eller i en servicebostad. Långvarig institutionsvård innefattar vid sidan av vård också kost, läkemedel, hygien, klädsel samt tjänster som främjar socialt välbefinnande.

Vem kan anlita tjänsterna?

Beslutet om institutionsvård för äldre fattas vanligtvis av en lokal arbetsgrupp som i regel består åtminstone av en hemsjukvårdare och/eller anställd inom hemservicen, den läkare i kommunen som svarar för långvarig institutionsvård och en socialarbetare inom äldreomsorgen. Dessutom kan till exempel en psykolog och en fysioterapeut delta i processen.

Beslut om tjänster för personer med funktionsnedsättning fattas av den kommunala myndighet som ansvarar för handikappservicen.

Vart ska man vända sig?

Långvarig institutionsvård ges på kommunala åldringshem och hälsocentralers bäddavdelningar samt på olika vårdhem, brödrahem för krigsinvalider och på sjukhem. Även olika organisationer och privata företag anordnar institutionsvård. Mer information kan man få från social- och hälsovården och äldre- och handikappservicen i kommunen.

Avgifter

För kortvarig institutionsvård uppbärs vanlig vårddagsavgift.

För långvarig institutionsvård uppbärs avgift enligt vårdtagarens betalningsförmåga. Avgiften kan vara högst 85 procent av nettoinkomsten (år 2012) . Om en person i långvarig institutionsvård har en hemmaboende make vars inkomster är mindre, bestäms avgiften enligt makarnas sammanlagda inkomster och är högst 42,5 procent därav. Maximibeloppet av avgiften får vara högst så stort att vårdtagaren får minst 99 euro i månaden för eget bruk.