Lång historia av förvärvsarbete
Finländska kvinnor är utbildade och utför i huvudsak heltidsarbete. I de övriga nordiska länderna är det vanligare att kvinnor utför deltidsarbete. Av hushållsarbetet utför kvinnorna den absoluta merparten. Hushållsarbetet är av nationalekonomisk betydelse trots att dess värde inte syns i BNP-siffrorna.
De finländska kvinnornas historia av förvärvsarbete är lång, särskilt inom industri och jordbruk. De statliga tjänsterna öppnades för kvinnor år 1924. Fem år senare befriades den gifta kvinnan från den äkta mannens förmyndarskap.
En betydande andel - över 300 000 kvinnor - deltog i förvärvsarbete utanför jordbruket redan under 1930-talet. Före andra världskriget och kollektivavtalens tid bestämdes lönevillkoren ensidigt av arbetsgivarna. Under mellankrigstiden var kvinnorna billig arbetskraft för vår industri.
Under krigen var kvinnornas arbete utanför hemmet en nödvändighet för landets grundläggande funktioner. Deras insats var viktig även för återuppbyggnaden av landet och för att betala krigsskadeståndet. Kvinnorna blev kvar i förvärvsarbete. Samhällspolitiken hade en särskild inverkan på detta, då den stödde en familjemodell där båda makarna skaffade förtjänstinkomster.
Arbetsfördelning och ekonomisk ojämlikhet
Arbetsmarknaden och yrkena fördelades enligt kön redan i ett tidigt skede. Kvinnornas medverkan innebar förr i tiden låga löner och att kvinnorna placerades i nedre delen av hierarkin. Branscher som sysselsatte kvinnoarbetskraft, som textil- och livsmedelsindustrin och vården, blev redan från början vedertagna låglöneyrken. Uppfattningen om mannen som familjeförsörjare och kvinnan som ser arbetet som ett kall, särskilt inom vårdyrkena, levde starka.
Arbetsmarknaden är fortfarande starkt indelad i kvinno- och mansdominerade arbeten. Endast omkring femton procent av löntagarna arbetar inom branscher där det finns ungefär lika många kvinnor och män.
Den grundläggande frågan har genom årtionden förblivit den samma: varför värderas de kvinnodominerade branscherna sämre mätt i euron än de mansdominerade?
Kvinnor har oftare än män valt yrken som är ovanliga för deras kön. Kvinnor fick till exempel rätt att utöva läkaryrket i slutet av 1800-talet. På hundra år har kvinnorna erövrat över hälften av läkartjänsterna.
När det gäller arbetsfördelningen inom branscherna placeras kvinnorna i allmänhet i lägre i hierarkin, på mer stödjande befattningar och männen högre upp, på mer krävande expert- och chefsbefattningar. Traditionella attityder avgör kvinnornas karriärval och avancemang. Kvinnligt ledarskap har ökat särskilt inom ledningen på mellannivå. Kvinnorna är i medeltal högre utbildade, men på befattningar inom till exempel den högsta ledningen vid universiteten, högskolorna och domstolarna är endast var femte kvinna.
Mönster i karriärvägarna
Kvinnors ställning på den finska arbetsmarknaden försvårades i samband med 1990-talets lågkonjunktur då visstidsanställningar blev vanligare. Under 2000-talet har antalet så småningom minskat. Av de europeiska länderna är det endast i Spanien som det är betydligt vanligare med visstidsanställningar bland kvinnor än i Finland.
Det är särskilt välutbildade kvinnor i reproduktiv ålder som arbetar inom social-, hälsovårds- och utbildningsbranschen som har visstidsanställning. År 2008 var 209 000 kvinnor visstidsanställda. Av alla visstidsanställda var omkring 63 procent kvinnor (Statistikcentralen, Arbetskraftsundersökning 2008).
Att förena arbete och familj uppfattas beröra mammorna mera än papporna. Kvinnorna bär ett större ansvar än männen för familje- och omvårdnadsplikterna och tar ut merparten av familjeledigheten. Det här återspeglas i attityderna om kvinnor som arbetskraft.
Priset på kvinnors arbete
Statsrådet utfärdade år 1945 normlöner, enligt vilka man skulle betala lägre lön åt kvinnor än åt män. Kvinnorna upplevde det här som orättvist. Även om löneregleringen upphävdes i mitten på 50-talet fortsatte man att betrakta det som norm.
Internationella arbetsorganisationens (ILO) konvention om lika lön ratificerades i Finland år 1962. Under de sista fyrtio åren har löneskillnaderna minskat, men delvis endast långsamt.
I början av förra århundradet fick kvinnor knappt 60 procent av männens lön. Efter andra världskriget har löneklyftan inom industrin minskat med nästan 40 procent.
Idag är kvinnors lön för arbete med ordinarie arbetstid i genomsnitt 19 procent lägre än männens. (Statistikcentralen, Förtjänstnivåindex 2008). Löneklyftan i Finland är fortfarande stor med europeiska mått.
