Likalönpricipen

Kvinnor och män ska få lika lön för lika eller likvärdigt arbete. Lönen ska inte påverkas av arbetstagarens kön eller yrkesbeteckning. Med lika arbete menar man motsvarande eller nästan motsvarande arbete. Likvärdiga arbeten kan vara sinsemellan mycket olika arbeten, men som är lika krävande. Likalönsprincipen gäller förutom grund- eller minimilönen även andra lönedelar och förmåner.  

Löneskillnader och löneklyfta

Löneskillnaderna eller löneklyftan visar i procent eller i euro hur mycker lägre kvinnors lön är jämfört med mäns lön. I medeltal är kvinnors lön för arbete med ordinarie arbetstid i Finland cirka 18 procent lägre än männens. Skillnaden är 607 euro i månaden (Statistikcentralen, Förtjänstnivåindex 2010)

Oskäliga löneskillnader

Enligt jämställdhetslagen är det fråga om oskälig löneskillnad och lönediskriminering om man betalar en lägre lön för lika eller likvärdigt arbete utan att det finns något godtagbart skäl till löneskillnaden. Kön är inte ett godtagbart skäl.

Oförklarliga löneskillnader

Den del av löneskillnaden som inte kan förklaras på annat sätt än med olika behandling på grund av kön - lönediskriminering.  

Lönediskriminering

Olika lön betalas för lika eller likvärdigt arbete utan något godtagbart skäl. Det kan exempelvis handla om diskriminering då man betalar olika lön till kvinnor och män för olika arbeten och arbeten som i praktiken är på olika lönenivå, om arbetena kan anses likvärdiga.  

Diskriminering på flera grunder

Då en person förutom till följd av diskriminering på grund av kön försätts i en sämre ställning än andra på grund av exempelvis

• etniskt ursprung
• språk
• sexuell läggning
• funktionshinder eller
  
• övertygelse.

Lön

Lönen är en kompensation för det arbete man utfört samt den tid man har lagt ner och de kunskaper man besitter som man som arbetstagare ställer till arbetsgivarens förfogande. Storleken på lönen kan grunda sig på den tid som används till arbetet, hur krävande arbetet är, arbetstagarens kompetens och prestationer samt resultatet av arbetet. 

Lönesystem

Lönegrunderna och de sätt man räknar ut lönen på är kärnan i lönesystemet. I de lönesystem som bygger på en utvärdering av hur krävande arbetet är bestäms lönen:

1. av en del som utgår från arbetsuppgifterna och
   
2. en individuell del som utgår från kompetens eller prestationer.
   

Lönen kompletteras ofta med olika sorters lönetillägg som bland annat betalas ut för skiftarbete, övertid eller jourtjänstgöring. Det resultat som åstadkommits av gruppen, enheten eller hela företaget kan dessutom belönas med resultatpremier eller olika aktiebaserade bonussystem. Enligt likalönsprincipen ska alla lönedelar vara fria från diskriminering.

Minimilön

Minsta möjliga lön som man måste betala ut till en arbetstagare. I Finland fastställs minimilönen i kollektivavtalen för varje bransch för sig. Om det inte finns något allmänt bindande kollektivavtal ska arbetstagaren enligt arbetsavtalslagen betalas sedvanlig och skälig lön. Arbetarskyddsdistriktet övervakar att minimilönen följs.

Inkomst under regelbunden arbetstid

Inkomst under regelbunden arbetstid utgörs av en grundlön och årsbundna tillägg, personliga tillägg, arbetstidstillägg och naturaförmåner. Övertidsersättning ingår inte i inkomsten under regelbunden arbetstid. Totalinkomsten å andra sidan innefattar även övertids- och jourersättning samt resultatpremier. Semesterpenningen ingår inte i något av lönebegreppen. 

Kollektivavtal  och  tjänstekollektivavtal

Avtal mellan löntagarorganisationen och arbetsgivarorganisationen om de branschspecifika arbetsvillkoren, som löner, arbetstider, semestrar och andra förmåner. Avtalen ingås ofta branschvis och är bundna av löntagarens yrkesstatus.

Inom den privata sektorn representeras arbetsgivarna oftast av något av Finlands Näringsliv EK:s branschförbund och löntagarna av något av Akavas, Finlands fackförbunds centralorganisation FFC:s eller Tjänstemannacentralorganisationen FTFC:s medlemsförbund. Inom den offentliga sektorn ingås kollektivavtal och tjänstekollektivavtal. Här är avtalsparterna fackförbunden och Kommunala arbetsmarknadsverket eller Statens arbetsmarknadsverk.

Segregation

Könsbunden arbetsfördelning inom yrkesgrupper, branscher och befattningar.  

Horisontell segregation

Koncentration av kvinnor och män till särskilda yrkesbranscher och befattningar.

Vertikal segregation

Könsbunden arbetsfördelning i en organisation eller yrkesbransch som placerar kvinnor och män på olika nivåer i hierarkin. Den vanliga är att kvinnor är placerade längre ner i hierarkin, i mer assisterande befattningar, och männen högre upp, på mer krävande expert- och ledningsbefattningar.