Konstikas sosiaalityö 2003. Suomalaisen sosiaalityön todellisuus ja tulevaisuuden näkymät
JulkaisutiedostoKonstikas sosiaalityö 2003 -raportti perustuu laajaan kansalliseen suomalaisen sosiaalityön tilannetta selvittäneeseen kyselyyn syksyllä 2003. Tutkimuksella haluttiin saada tietoa sosiaalityön ammattikäytännöistä ja sosiaalityön asiantuntijuuden kehittymisen näkymistä ja rakenteista. Vastaajat poimittiin Sosiaalialan korkeakoulutettujen ammattijärjestö Talentia ry:n jäsenrekisteristä, ja kokonaisuudessaan kyselyyn vastasi 716 henkilöä kaikkiaan 1582 vastaajasta.
Raportti esittelee laajasti sosiaalityön ja sosiaalityöntekijöiden tilannetta Suomessa. Kyselyn mukaan sosiaalityöntekijöiden ammattikunnan keski-ikä on hieman nousussa. Nuorimpaan ikäryhmään kuuluvien, vasta alalle tulleiden vastaajien keskuudessa silmiinpistävää on sosionomi (AMK) -tutkinnon suorittaneiden suuri osuus. Asetuksen mukaisen muodollisen pätevyyden puuttuessa tämä johtaa määräaikaisiin työsuhteisiin ja halukkuuteen vaihtaa työpaikkaa, mikä erityisesti vaivaa sosiaalitoimistoja sekä pienimpiä, maaseutumaisia kuntia. Asiakkaiden suuresta määrästä johtuva jatkuva kiire ja resurssien niukkuus tuotti vastaajille kuormitusta, jota osaltaan kompensoi tehdystä työstä saatava tyydytys.
Sosiaalityöntekijöiden vaikutusmahdollisuudet oman asiakastyönsä tekemiseen koettiin hyviksi, sen sijaan työn puitteisiin, resursointiin ja kehittämiskäytäntöihin ei vaikutusmahdollisuuksia nähty. Työtyytyväisyys oli keskimäärin hyvällä tasolla, eivätkä työpaikan vaihtoa harkitsevat vastaajatkaan halunneet pois alalta vaan toisiin tehtäviin sosiaalialalla. Silmiinpistävä tulos oli myös se, että kyselyyn vastanneet lähiesimiehet olivat selkeästi tyytyväisempiä työhönsä kuin muut työntekijät, suuremmasta kuormituksesta huolimatta - ehkä juuri parempien vaikutusmahdollisuuksien vuoksi.
Työn kehittämiseen tähtäävät toimenpiteet olivat etenkin pienten työyhteisöjen arjessa satunnaisia. Työkokemus, elämänkokemus ja ammatillinen peruskoulutus olivat vastaajien mielestä eniten heidän ammatillista kehitystään tukeneita elementtejä. Sosiaalityön menetelmät näyttävät olevan hyvin eriytymättömiä jota kuvaa se, että 560 vastaajaa nimesi käyttämiään työmenetelmiä lähes 400 eri tavalla. Tosin aineistosta jäsentyvät selvästi sosiaalityön keskeiset työorientaatiot - asiakastyöskentelyn yksilökohtaisuus, ratkaisu- ja voimavarakeskeisyys sekä verkostojen kanssa työskentely.
Tulevaisuutta koskevissa näkemyksissä vahvuuksiksi nousivat hyvä koulutus ja ammattiylpeys. Heikkoudet, joita olivat ammatin alhainen arvostus, kehno palkkaus ja niukat resurssit, tuntuvat kuitenkin vaikuttavan näkemyksiin enemmän. Mahdollisuudet löytyvät palkkauksen korjaamisesta ja menetelmien sekä uranäkymien kehittämisestä, muuten uhkana on työvoimapulan kroonistuminen ja osaamisen katoaminen. Erityisesti sosiaalityön kehittämishaasteet paikantuvat maaseutumaisiin kuntiin, sosiaalitoimistoihin ja nuoriin, alalle vasta tulleisiin työntekijöihin. Sosiaalityön kiireellisimpinä kehittämiskohtina ovatkin raportin mukaan maisteritason koulutuksen saaneiden sosiaalityöntekijöiden ja sosionomi (AMK) -tutkinnon suorittaneiden keskinäisen työnjaon ratkaiseminen, organisaatioiden ja johtamisen kehittäminen sekä pätevän ja osaavan työvoiman saaminen alalle, huolehtien siitä että pätevät tulokkaat myös pysyvät alalla. Tässä ovat avainasemassa etenkin työn sisällöllinen kehittäminen ja uralla etenemisen mahdollisuuksien lisääminen.
Synnöve Karvinen-Niinikoski, Jari Salonen, Tero Meltti, Laura Yliruka, Maria Tapola-Haapala, Johanna Björkenheim. Konstikas sosiaalityö 2003. Suomalaisen sosiaalityön todellisuus ja tulevaisuudennäkymät. Helsinki 2005. 132 s.
Sosiaali- ja terveysministeriön selvityksiä 2005:28
ISSN 1236-2115
ISBN 952-00-1832-8 (nid.)
ISBN 952-00-1833-6 (PDF)
| URN | http://urn.fi/URN:ISBN:952-00-1833-6 |
Julkaisutiedosto Julkaisun tiivistelmä
Komplicerat socialarbete 2003 -rapporten bygger på en omfattande nationell enkätundersökning som genomfördes hösten 2003 och som handlade om det finska sociala arbetet. Avsikten med undersökningen var att samla information om yrkespraxis inom socialarbetet och om utsikter och strukturer av utvecklingen av kompetensen inom socialarbetet. Deltagarna i undersökningen handplockades ur medlemsregistret av Fackorganisationen för högutbildade inom socialbranschen Talentia rf och på enkäten svarade totalt 716 personer av 1582.
Rapporten beskriver på ett omfattande sätt situationen med socialarbetet och socialarbetarna i Finland. Enligt enkäten håller medelåldern bland socialarbetarna på att stiga något. Bland de yngre socialarbetare som nyligen har kommit till branschen finns det påfallande många som har avlagt socionomexamen (YH). Eftersom socionomerna saknar den formella behörigheten i enlighet med förordningen leder detta till tidsbegränsade anställningsförhållanden och benägenhet att byta arbetsplats, vilket är ett problem särskilt vid socialbyråer och i mindre kommuner på landsorten. Brådskan som beror på det stora antalet klienter samt knappa resurser belastar de socialarbetare som svarade på enkäten. Detta kompenserades till en del av den tillfredsställelse som arbetet ger. Socialarbetares möjligheter att påverka sitt eget klientarbete ansågs vara goda, däremot ansågs man att det inte går att påverka arbetets ramar, resurser och utvecklingspraxis. De svarande var i genomsnitt nöjda med sitt arbete och de som övervägde att byta jobb ville inte byta bransch utan de ville byta till ett annat jobb inom det sociala området. Ett påfallande resultat var också att de närmaste förmän som svarade på enkäten var tydligt mer nöjda med sitt arbete än övriga arbetstagare i trots av större arbetsbelastningen - kanske på grund av större möjligheter att påverka.
Åtgärderna för att utveckla arbetet var sporadiska speciellt i mindre arbetsgemenskaper. Arbetserfarenhet, livserfarenhet och den yrkesinriktade grundutbildningen ansågs vara faktorer som mest har främjat den yrkesmässiga utvecklingen. Metoderna inom socialarbetet verkar vara väldigt olika: de 560 svarande beskrev sina arbetsmetoder på nästan 400 olika sätt. Från materialet framgår det dock dylikt vilka är de centrala arbetsorienteringar inom socialarbetet – individinriktat klientarbete, fokus på lösningar och resurser samt nätverksarbete.
När det gäller framtid ansåg de svarande att god utbildning och yrkesstolthet som styrka. Svagheterna, såsom låg prestige av yrket, låga löner samt knappa resurser verkade dock ha större inverkan på framtidssynen. Möjligheterna finns i bättre lön och utvecklandet av metoder och karriärutsikter, farhågor i den kroniska bristen på arbetskraft samt i försvinnande kompetens. Utvecklingsutmaningarna inom socialarbetet fokuseras särskilt på landsortskommuner, socialbyråer och de unga socialarbetare som nyligen har börjat på branschen. Enligt rapporten handlar de mest brådskande utvecklingsbehoven om arbetsfördelningen mellan socialarbetare med magisterexamen och socionomer (YH), utvecklandet av organisationer och ledning samt tillgången till behörig och yrkeskunnig arbetskraft. Man skall också se till att även de behöriga nykomlingarna stannar kvar på branschen. Nyckelfrågorna är speciellt det innehållsmässiga utvecklandet av arbetet och ökningen av möjligheterna till karriärutveckling.
Nyckelord: sociala området, socialarbete, socialvård
Julkaisutiedosto Julkaisun tiivistelmä
The report "The Tricky Social Work 2003 " is based on an extensive national questionnaire on social work in Finland carried out in autumn 2003. The purpose of the survey was to get information on professional practices as well as prospects and structures for the development of expertise in social work. The respondents were picked from the membership register of Talentia, the Union of Professional Social Workers, and altogether 716 persons replied to the questionnaire, out of 1582.
The report gives a good overall picture of the situation of social work and social workers in Finland. According to the questionnaire the mean age of social workers is on a slight increase. The high proportion of persons with the polytechnic degree Bachelor of Social Sciences among the youngest respondents is conspicuous. If employees lack the formal qualifications laid down in the relevant Decree the result is temporary employment relationships and willingness to change workplace, which is a problem of, in particular, municipal social service departments and the smallest, rural municipalities. The constant time pressure as a result of the great number of clients and the scanty resources are factors that cause stress for social workers, which is partly compensated by the satisfaction they get from the work. The respondents saw that their chances of influencing their own work with clients were good, whereas they felt that they cannot influence the prerequisites for their work, its resourcing and development practices. Job satisfaction was on average good, and even those deliberating a change of workplace did not want to leave the social welfare branch but to shift to other jobs in the branch. A conspicuous result was also that the superiors who replied to the questionnaire were clearly more satisfied with their work than other employees, despite their bigger work load - maybe just because of the greater possibilities of influencing their own work.
Measures aiming to develop work were however sporadic in particular in the everyday of small workplaces. Work experience, life experience and professional basic education were according to the respondents the elements that best support their professional development. The methods of social work appear to be very undifferentiated, which is reflected in that 560 respondents called the work methods they use in almost 400 different ways. On the other hand, the major work orientations of social work can be clearly distinguished in the replies: the case work with clients, focus on solutions and resources, and working with networks.
In the views concerning the future as strengths were raised good education and professional pride. The weaknesses, including the low appreciation of the work, low pay and scanty resources, however appear to influence the views to a greater extent. The future prospects could be improved by raising the pay and developing methods and career prospects; otherwise there will be a chronic lack of employees and drain of skills from the branch. The development challenges apply in particular to rural municipalities, social service departments, and young employees who have recently entered the profession. The elements that should be developed most urgently in social work are according to the report to settle issues related to the division of labour between the social workers with a Master of Social Sciences degree and those with a Bachelor degree from a polytechnic, to develop the organisations and leadership, to improve the access to competent and skilled labour force, and to take care that competent new employees stay in the branch. The key issues are to develop the content of the work and to increase he opportunities for career advancement.
Key words: social services sector, social welfare, social work