Lagen om stöd för närståendevård (937/2005) trädde i kraft i början av 2006. Stödet för närståendevård är lagstadgad socialservice som kommunen
skall anordna inom ramen för sina anslag.

Syftet med lagen är att främja genomförandet av närståendevården i enlighet med den vårdbehövandes bästa genom att trygga tillräckliga socialoch hälsovårdstjänster samt kontinuiteten av vården. Stödet för närståendevården är en helhet som innehåller nödvändig service för den vårdbehövande samt vårdarvode, ledighet och stödtjänster för närståendevårdaren.

Handboken ger information om innehållet i och förutsättningar för beviljande av stöd för närståendevård, bedömning av den vårdbehövandes servicebehov samt upprättande av en vård- och serviceplan och avtal om närståen devård. I handboken har man redogjort för beräkningsgrunderna för vårdarvoden inom närståendevården, vårdarens rättigheter till ledighet samt service som ges till både den vårdbehövande och vårdaren och de klientavgifter som debiteras för denna. Handboken beskriver beviljandeprocessen avseende stödet för närståendevård från ansökan till beslut.

Handboken riktar sig till tjänsteinnehavare och beslutsfattare i kommuner för att underlätta genomförandet av den nya lagstiftningen. Förhoppningsvis är handboken till hjälp vid skötseln av den praktiska verksamheten avseende stöd för närståendevård. Målet är också att förtydliga och förenhetliga praxis vid beviljande av stöd för närståendevård.

Stödet för närståendevård. Handbok för kommunala beslutsfattare.
Helsingfors, 2006. 53 s.
Social- och hälsovårdsministeriets handböcker 2005:31
ISSN 1236-116X
ISBN 952-00-1918-9 (inh.)
ISBN 952-00-1919-7 (PDF)