Sisältöön      
 
 
 
 
 
Valitse metadatasta sisällön kieliversiot
Selvityksiä 2007:73
Selvityksiä 2007:73:
Selvityksiä 2007:73:
Selvityksiä 2007:73:
Selvityksiä 2007:73:
Selvityksiä 2007:73:
Selvityksiä 2007:73:
05.02.2008
Selvityksiä 2007:73
Rapporter 2007:73
Reports 2007:73
Selvityksiä 2007:73
Selvityksiä 2007:73
Selvityksiä 2007:73
Selvityksiä 2007:73
05.02.2008
suomeksi

Kehitysvammaisten yksilöllinen asuminen. Pitkäaikaisesta laitosasumisesta kohti yksilöllisempiä asumisratkaisuja

Julkaisutiedosto
Julkaisun tiivistelmä

Kehitysvammaisten yksilöllisen asumisen kehittämisessä ja tukipalvelujen järjestämisessä on kyse perusoikeuksista ja oikeudenmukaisuuden toteutumisesta. Siirtyminen laitoshoitoa yksilöllisempiin asumispalveluihin on maailmanlaajuisesti tunnistettu vammaispoliittinen haaste, jonka ratkaisun perustana ovat ihmisoikeudet. Vammaisilla ihmisillä tulee olla yhtäläinen oikeus elää yhteisössä ja tehdä samanlaisia valintoja kuin muutkin ihmiset. Suomi on allekirjoittanut YK:n uuden vammaisten henkilöiden oikeuksia koskevan yleissopimuksen, joka velvoittaa valtioita varmistamaan, että vammaiset henkilöt voivat valita asuinpaikkansa, -muotonsa ja asuinkumppaninsa aivan kuten muutkin ihmiset.

Tässä raportissa annetaan suosituksia kehitysvammaisten henkilöiden asumis- ja tukipalvelujen kehittämiseksi ja esitetään toimia siirtymiseksi laitoshoidosta avopalveluihin perustuvaan palvelujärjestelmään. Toimivat asuntoratkaisut ja riittävät tukipalvelut mahdollistavat kehitysvammaisten henkilöiden turvallisen asumisen ja täysipainoisen elämän. Kehitysvammaisten henkilöiden asumisen tavoitteeksi asetetaan, että kehitysvammaiset henkilöt asuisivat tulevaisuudessa aivan kuin muutkin Suomen kansalaiset. Havaittavissa on, että esimerkiksi kehitysvammaisten nuorten lapsuudenkodista pois muuttaminen on jo nyt muuttumassa tavalliseksi nuoren itsenäistymiseen liittyväksi asiaksi.

Raportissa selvityshenkilö ehdottaa, että:

  • Kehitysvammaisten henkilöiden asumiskäsitteessä erotetaan asumisratkaisu, asunto, ja asumiseen tarvittavat palvelut.

  • Kehitysvammaisten henkilöiden asumisen järjestäminen suunnitellaan huolellisesti ja asumisen ja tuen tarpeet selvitetään pitkäjännitteisesti. Eri suunnitelmat kokoava palvelusuunnittelu on pohja kuntien tekemille tarvearvioinneille.

  • Laitosjärjestelmästä luovutaan. Laitosvaltaisesta palvelujärjestelmästä siirrytään avo-palveluihin seuraavien 10 vuoden aikana. Muutamat toimintaan jäävät, erityiskysymyksiin keskittyvät ja kapasiteetiltaan rajatut laitokset siirretään lopulta osaksi terveydenhuoltoa.

  • Laitoshoidon korvaamiseksi ja muihin asumistarpeisiin vastaamiseksi Suomessa hankitaan 600 asuntoa vuosittain.

  • Asumiseen tarvittavat palvelut tuotetaan henkilökohtaisen avun ja tuen näkökulmasta. Avustajajärjestelmiä kehitetään ja niitä aletaan ottaa käyttöön vähin erin.

  • Kehitysvammaisten lasten kysymykset otetaan erityistarkasteluun. Lasten asumisessa keskeisintä on perheiden tukeminen

Kehitysvammaisten yksilöllisen asumisen edistyminen edellyttää yhteistoimintaa, jossa useat eri toimijat jakavat vastuuta ja tekevät oman osansa asumisen kehittämisen vaatimista toimista. Toimintaohjelman toteuttamiseksi tarvitaan myös taloudellista panostusta ja osaamisen kehittämistä. Selvää on, että kehitysvammaisten asumiskysymysten ratkaisemisessa oleellista on julkisen vallan vastuu: asuntojen hankkimisen ja tukipalvelujen järjestämisen edistämisen ja tukemisen nähdään olevan julkisen vallan tehtävä.

Kehitysvammaisten yksilöllinen asuminen. Pitkäaikaisesta laitosasumisesta kohti yksilöllisempiä asumisratkaisuja. Toim. Markku Niemelä ja Krista Brandt. Helsinki, 2008. 159 s.
Sosiaali- ja terveysministeriön selvityksiä 2007:73
ISSN 1236-2115
ISBN 978-952-00-2514-4 (nid.), ISBN 978-952-00-2515-1 (PDF)

Allaolevat tiedot syötetään metatiedoista
URN http://urn.fi/URN:ISBN:978-952-00-2515-1
på svenska

Julkaisutiedosto
Julkaisun tiivistelmä

Individuellt boende för utvecklingsstörda personer. Från långvarig institutionsvård till mer individuella boendelösningar. Red. Markku Niemelä och Krista Brandt. Helsingfors, 2008. 159 s. (Social- och hälsovårdsministeriets rapporter, ISSN 1236-2115, 2007:73)

ISBN 978-952-00-2514-4 (inh.), ISBN 978-952-00-2515-1 (PDF)

När det gäller att utveckla individuellt boende för utvecklingsstörda personer och ordna stödtjänster är det fråga om grundläggande rättigheter och genomförande av rättvisa. En övergång från institutionsvård är en globalt erkänd handikappolitisk utmaning där de mänskliga rättigheterna utgör grunden för att lösa denna. Handikappade människor ska ha lika rätt att leva i samfundet och göra samma slags val som andra människor. Finland har undertecknat FN:s nya konvention om handikappade personers rättigheter som förpliktar staterna att tillförsäkra att personer kan välja sin boplats, boendeform och sambo precis som andra människor.

Denna rapport ger rekommendationer för utvecklande av boendeservice och stödtjänster för utvecklingsstörda personer och presenterar åtgärder för övergång från institutionsvård till servicesystem som baserar sig på öppna tjänster. Fungerande boendelösningar och tillräckliga stödtjänster möjliggör ett tryggt boende och ett fullvärdigt liv för utvecklingsstörda personer. Målet som ställs upp för utvecklingsstörda personers boende är att dessa i framtiden ska bo på samma sätt som övriga finska medborgare. Man kan redan nu se att till exempel fall där utvecklingsstörda unga flyttar ut från sitt barndomshem håller på att bli något som har att göra med att en ung person blir självständig.

I rapporten föreslår utredningspersonen följande:

- I begreppet boende för utvecklingsstörda personer skiljer man på boendelösning, bostad och service som behövs för boende.

- Ordnande av bostad för utvecklingsstörda personer planeras noggrant och behoven av boende och stöd utreds långsiktigt. En serviceplan som samlar olika planer utgör grunden för kommunernas behovsbedömningar.

- Systemet med institutioner avskaffas. Under de följande 10 åren övergår man från institutionsdominerade servicesystem till öppna tjänster. Några kvarblivna institutioner som koncentrerar sig på särskilda frågor och är begränsade till sin kapacitet blir så småningom del av hälso- och sjukvården.

- För att ersätta institutionsvården och svara mot övriga boendebehov behövs årligen 600 bostäder i Finland.

- De tjänster som behövs för boende produceras ur perspektivet för personlig hjälp och personligt stöd. System med personlig assistent utvecklas och tas i bruk i små omgångar.

- Frågor om utvecklingsstörda barn tas ut för särskild granskning. Det viktigaste när det gäller barnens boende är att stödja familjerna.

Främjande av individuellt boende för utvecklingsstörda förutsätter samverkan där flera aktörer delar på ansvaret och deltar i de åtgärder som krävs för utvecklande av boendet. För att genomföra handlingsprogrammet krävs även ekonomiska insatser och utvecklande av kunnandet. Det är uppenbart att det i fråga om att lösa utvecklingsstörda personers boendefrågor är det allmännas ansvar som är det väsentliga: att främja anskaffning av bostäder och ordnande av stödtjänster ses som en uppgift för det allmänna.

Nyckelord: boende, hemvård, institutionsvård, omsorger om utvecklingsstörda, socialservice, utvecklingsstörda

Allaolevat tiedot syötetään metatiedoista
in english

Julkaisutiedosto
Julkaisun tiivistelmä

Individual Housing for Persons with Disabilities. From long-term residential care to individual housing. Eds. Markku Niemelä and Krista Brandt. Helsinki, 2008. 159pp. (Reports of the Ministry of Social Affairs and Health, Finland, ISSN 1236-2115; 2007:73) ISBN 978-952-00-2514-4 (pb), ISBN 978-952-00-2515-1 (PDF)

Development of individual housing and supportive services for persons with intellectual disabilities is a part of the implementation of the fundamental rights and justice. Transfer from residential care to individual housing services is a challenge for disability policy recognised all over the world, the solution to which is based on the human rights. People with disabilities must have an equal right to live in a community and make choices similar to those made by other people. Finland has signed the new UN Convention on the Rights of Persons with Disabilities, which obliges the states to ensure that people with disabilities can choose their place and type of residence as well as whom they want to live with on an equal basis with others.

The present report gives recommendations on developing the housing and supportive services for persons with intellectual disabilities and proposes measures to shift from residential care to a service system based on non-residential services. Functional housing solutions and adequate supportive services ensure safe housing and opportunities to lead a full life for persons with disabilities. It is set as the goal for housing of persons with intellectual disabilities that they can live in the future in the same way as other Finnish people. Today for instance the fact that young people with intellectual disabilities move away from their childhood homes is seen as a natural phase in their becoming independent.

In his report the Rapporteur ad int. proposes that:

- The housing concept regarding persons with intellectual disabilities should differentiate between the housing solution, flat and services needed in support of housing.

- The provision of housing for persons with disabilities should be planned carefully and the needs for housing and support should be examined in the long term. Service planning that gathers together different plans provides the basis for the needs assessments made by municipal authorities.

- The system of residential institutions should be abolished. There should be a shift from the institution-intensive service system to non-residential services over the next ten years. The few institutions that will remain in operation should focus on special is-sues and have a limited capacity, and in the end they should be integrated into the health care system.

- To replace residential care and to respond to other housing needs, 600 flats should be acquired per year in Finland.

- The services needed for housing should be provided from the perspective of individual assistance and support. Specific systems of assistance should be developed and introduced gradually.

- Issues regarding children with disabilities should be taken under particular consideration. The most essential thing in regard to the housing of children is to support their families.

Making progress in the individual housing of persons with intellectual disabilities presupposes collaboration in which several actors share the related responsibilities and implement their share of the measures required to develop housing. A financial contribution and development of know-how are also needed to implement the action plan. It is evident that the role of the public authorities is vital in solving the questions related to the housing of persons with intellectual disabilities: promotion of the acquisition of flats and provision of supportive services are considered a responsibility of the public authorities.

Key words: home care, housing, persons with intellectual disabilities, residential care, social services, special care for persons with intellectual disabilities

Allaolevat tiedot syötetään metatiedoista
>#MYYNTIPAIKKA|/web/fi/julkaisut/tilaukset/|Subscriptions : |en#
Sámás

File
Julkaisun tiivistelmä
Allaolevat tiedot syötetään metatiedoista
??-??????

File
Julkaisun tiivistelmä
Allaolevat tiedot syötetään metatiedoista
Français

File
Julkaisun tiivistelmä
Allaolevat tiedot syötetään metatiedoista
aus Deutsch

File
Julkaisun tiivistelmä
Allaolevat tiedot syötetään metatiedoista
Jaa