Jämlik behandling av handikappade personer, stödjande av livskompetens, arbets- och funktionsförmåga samt självständighet utgör centrala målsättningar för regeringen. Statsrådet avger till riksdagen enligt statsminister Matti Vanhanens regerings program en handikappolitisk redogörelse. Regeringen utvärderar i redogörelsen de starka sidorna och utmaningarna i den nuvarande handikappolitiken samt ger förslag till hur den kunde utvecklas och reformeras. Redogörelsen har utarbetats i samarbete med olika instanser. En styrgrupp tillsatt av social- och hälsovårdsministeriet har koordinerat beredningen. I samband därmed har man utarbetat fem separata utredningar som ges ut som bakgrundsmaterial för redogörelsen.

Den finländska handikappolitiken baserar sig på tre centrala principer:

1. Handikappade personers rätt till likabehandling. Som medlemsstat av FN och Europeiska unionen har Finland förbundit sig att främja ett samhälle som är öppet för alla. Icke-diskriminering av handikappade personer har inskrivits i grundlagen i Finland.

2. Handikappade personers rätt till delaktighet. En förutsättning för att förverkliga handikappade personers deltagande är en positiv inställning, beaktande av handikappade personers behov, erkännande av begränsande hinder, avlägsnande av hinder samt förutseende när det gäller hinder.

3. Handikappade personers rätt till nödvändiga tjänster och nödvändiga stödåtgärder. Service och stödåtgärder utgör positiv särbehandling som säkerställer att den jämlika behandlingen förverkligas.

Åtgärder till utveckling inom handikappolitiken

1. Genom handikappolitiken garanteras de mänskliga rättigheterna och ickediskriminering. Detta är den grundläggande utgångspunkten för handikappolitiken. Det finländska samhället är avsett för alla.

2. Ett finländskt handikappolitiskt program utarbetas i syfte att styra den handikappolitiska verksamheten. Det handikappolitiska ansvaret hör till samtliga förvaltningsområden och samhällsaktörer.

3. Handikappade medborgares tillgång till arbete främjas. Arbete är ett viktigt sätt att öka deltagande och förebygga utslagning. Hinder för att delta i arbete avlägsnas och anställning av handikappade personer främjas på ett sätt som sporrar både arbetstagare och arbetsgivare.

4. Ett rimligt uppehälle garanteras. Det är särskilt viktigt att säkerställa uppehället för de handikappade personer som har en livslång minimipension som utkomstkälla.

5. En utbildningsmässig jämlikhet förverkligas samt service och stöd för studier säkerställs. Genom utbildning förstärks väsentligt deltagande och jämlik behandling för handikappade personer samt förebyggs risken för utslagning. Samma utbildningsmöjligheter gäller för handikappade personer som för andra, medräknat målet med livslång utbildning.

6. Kulturella rättigheter tryggas och tillgången till kultur främjas. Möjligheterna för handikappade personer att utveckla sina egna färdigheter stöds både inom konst och idrott.

7. Möjligheten till självständigt boende stöds. Handikappade personers boende utvecklas genom att främja byggnadssätt för tillgänglighet samt funktionell boendemiljö som en del av den allmänna byggnadspolitiken.

8. Den egna livskompetensen förbättras genom handikappservice. Genom revideringen av handikapplagstiftningen fastställs förverkligandet av de grundläggande rättigheterna, praxis vid tillämpning av handikappservice förtydligas och möjligheterna till självständigt liv för handikappade personer ökas.

9. Deltagandet och tillgängligheten ökas med hjälp av informationsteknologiska lösningar. Möjligheter som teknologin skapat ökas för att främja studier, arbete, skötsel av ärenden, fritidsintressen och socialt umgänge för handikappade personer.

10. Informationsanskaffning om handikappade personer ökas och handikappforskningen förstärks. Insamlandet av information om handikappade personers välfärd och förhållanden samt utvärdering.