Toimeentulotuki. Opas toimeentulotukilain soveltajille.
Julkaisutiedosto
Toimeentulotuesta annettu laki (1412/1997,
toimeentulotukilaki) on ollut voimassa vuodesta 1998. Käsillä oleva
toimeentulotukiopas korvaa edellisen, vuonna 2003 julkaistun oppaan
(STM, oppaita 2003:10). Opas sisältää toimeentulotukilain
säännökset sellaisina kuin ne ovat voimassa 1.1.2007.
Toimeentulotuen avulla turvataan vähintään perustuslaissa tarkoitettu välttämätön toimeentulo sekä edistetään henkilön tai perheen itsenäistä selviytymistä. Ehkäisevän toimeentulotuen tarkoituksena on edistää sosiaalista turvallisuutta ja omatoimista suoriutumista sekä ehkäistä syrjäytymistä ja pitkäaikaista riippuvuutta toimeentulotuesta. Toimeentulotukijärjestelmän toimivuuden parantamiseksi toimeentulotukilakiin on sen voimassaolon aikana tehty useita muutoksia, joiden tarkoituksena on ollut laajentaa ehkäisevän toimeentulotuen käyttöä kunnissa, lyhentää asiakkaiden jonotusaikoja sekä tehostaa tarveharkinnan käyttöä tukea myönnettäessä.
Toimeentulotuen rakennetta ja rahoitusta muutettiin vuoden 2006 alusta lukien jakamalla toimeentulotuki perustoimeentulotukeen, täydentävään toimeentulotukeen ja ehkäisevään toimeentulotukeen. Samalla perustoimeentulotuki irrotettiin yleisestä sosiaali- ja terveydenhuollon valtionosuudesta. Perustoimeentulotuen kustannuksiin osallistuvat jatkossa kunta ja valtio yhtä suurin osuuksin. Muutos ei vaikuttanut toimeentulotuen myöntämisperusteisiin eikä myöskään asiakkaan saamaan toimeentulotuen määrään, joskin sen toivotaan vaikuttavan toimeentulotuen myöntämiskäytäntöjä yhtenäistävästi.
Toimeentulotuesta annettua lakia muutettiin 1.9.2006 lukien siten, että toimeentulotuen perusosaan ei enää sisällytetä osuutta asiakkaan asumismenoista. Vuonna 2002 alkanutta kokeilua, jossa osa tuensaajatalouden ansiotuloista jätetään ottamatta huomioon toimeentulotukea myönnettäessä, on jatkettu vuoden 2008 loppuun.
Oppaassa esitetyt oikeustapaukset ja Korkeimman hallinto-oikeuden vakiintunut ratkaisukäytäntö on tarkoitettu ohjaamaan päätöksentekoa kunnissa. Ministeriö korostaa, että toimeentulotuen tarpeen arvioinnissa tulee käyttää ensin toimeentulotukeen nähden ensisijaisia toimenpiteitä, kuten esimerkiksi asiakasmaksun alentamista. Muilta osin sosiaali- ja terveysministeriön kannanotot ja tulkintasuositukset on tarkoitettu suosituksina tukemaan kunnissa tapahtuvaa toimeentulotukityötä ja päätöksentekoa.
Oppaan tärkeänä teemana on että, syrjäytymisen ja toimeentulotuen tarpeen pitkäaikaistumisen ehkäisemiseksi kunnat käyttäisivät perustoimeentulotuen, täydentävän ja ehkäisevän toimeentulotuen, sosiaalisen luototuksen sekä talous- ja velkaneuvonnan välineitä pienituloisten kuntalaisten toimeentulon turvaamiseksi. Tähän kokonaisuuteen sisältyvät myös työllistymisen tukemiseksi ja itsenäisen suoriutumisen edistämiseksi käytettävät sosiaalihuollon asiakaslain, sosiaalityön ja muut sosiaalihuollon työmenetelmät. Sosiaali- ja terveysministeriö toivoo, että käsillä oleva opas on avuksi toimeentulotukityössä.
Toimeentulotuki. Opas toimeentulotukilain soveltajille. 6. korj.
p. Helsinki, 2007. 150 s.
Sosiaali- ja terveysministeriön julkaisuja 2007:11
ISSN 1236-2050
ISBN 978-952-00-2334-8 (nid.), ISBN 978-952-00-2335-5
(PDF)
| URN | http://urn.fi/URN:ISBN:978-952-00-2335-5 |
Handbok för tillämpning av lagen om utkomststöd
Julkaisutiedosto
Lagen om utkomststöd (1412/1997) har varit i kraft sedan år
1998. Den aktuella handboken om utkomststöd ersätter den tidigare
handboken som publicerades år 2003 (SHM, handböcker 2003:10).
Bestämmelserna i lagen om utkomststöd ingår i handboken sådana de
lyder 1.1.2007.
Utkomststödet tryggar det oundgängliga utkomststöd som avses i grundlagen och främjar en persons eller familjs förmåga att klara sig självständigt. Syftet med förebyggande utkomststöd är att främja den sociala tryggheten och ett självständigt liv samt förebygga marginalisering och långvarigt beroende av utkomststöd. För att förbättra utkomststödssystemets funktionsduglighet har ändringar gjorts till lagen om utkomststöd, med hjälp av vilka avsikten är att utvidga användningen av förebyggande utkomststöd i kommunerna, förkorta klienternas väntetider samt effektivisera användningen av behovsprövning då stöd beviljas.
Utkomststödets struktur och finansiering ändrades fr.o.m. ingången av år 2006 genom att stödet indelades i grundläggande utkomststöd, kompletterande utkomststöd och förebyggande utkomststöd. I och med ändringen omfattas det grundläggande utkomststödet inte längre av den allmänna statsandelen för social- och hälsovården. I fortsättningen deltar kommunen och staten med lika stora andelar i kostnaderna för det grundläggande utkomststödet. Ändringen har inte inverkat på grunderna för beviljande av utkomststöd och inte heller på det belopp som har utbetalats till klienten. Man hoppas dock på att ändringen skall leda till att praxis vid beviljande av utkomststöd skall bli mer enhetlig.
Lagen om utkomststöd ändrades fr.o.m. 1.9.2006 så att klientens andel av boendekostnaderna inte längre inkluderas i utkomststödets grunddel. Det år 2002 inledda försöket med att en del av förvärvsinkomsterna för ett hushåll som får utkomststöd lämnas obeaktade vid beviljande av utkomststöd fortsätter till och med år 2008.
Till de delar som ställningstagandena i handboken baserar sig direkt på gällande lagstiftning är anvisningarna i handboken bindande för kommunerna. Rättsfallen i handboken och Högsta förvaltningsdomstolens etablerade beslutspraxis är avsedda att styra beslutsfattandet i kommunerna. I övrigt skall social- och hälsovårdsministeriets ställningstaganden och tolkningsrekommendationer ses som rekommendationer avsedda att stödja utkomststödsarbetet och beslutsfattandet i kommunerna.
Ett viktigt tema i handboken är att kommunerna skall, för att förebygga marginalisering och att behovet av utkomststöd blir långvarigt, använda metoder som grundläggande utkomststöd, kompletterande och förebyggande utkomststöd, social kreditgivning samt ekonomisk rådgivning och skuldrådgivning för att trygga utkomsten för kommuninvånare med låga inkomster. Denna helhet omfattar även arbetsmetoder inom ramen för klientlagen inom socialvården, socialt arbete och andra arbetsmetoder inom socialvården som används för att stödja sysselsättning och ett självständigt liv. Social- och hälsovårdsministeriet hoppas att den aktuella handboken är till hjälp i utkomststödsarbetet.
Utkomststöd. Handbok för tillämpning av lagen om utkomststöd.
6:e rev. uppl. Helsingfors, 2007. 151 s.
Social- och hälsovårdsministeriets publikationer 2007:12
ISSN 1236-2050
ISBN 978-952-00-2336-2 (inh.), ISBN 978-952-00-2337-9
(PDF)
| URN | http://urn.fi/URN:ISBN:978-952-00-2337-9 |
Julkaisutiedosto Julkaisun tiivistelmä
Social assistance. Handbook for the Application of the Act on Social Assistance. 6th rev. ed., Helsinki, 2007. 150 pp. (Publications of the Ministry of Social Affairs and Health, Finland, ISSN 1236-2050, 2007:11) ISBN 978-952-00-2334-8 (print.), ISBN 978-952-00-2335-5 (PDF)
The Act on Social Assistance (1412/1997) has been in force since 1998. The present handbook on social assistance replaces the previous handbook from 2003 (MSAH Handbooks 2003:10). The handbook includes the provisions of the Act on Social Assistance as they read in the amended Act of 1 January 2007.
Social assistance is intended to secure at least the necessary income referred to in the Constitution of Finland as well as to promote the independent coping of individuals and families. The aim of preventive social assistance is to promote individuals’ and families’ social security and coping independently as well as to prevent social exclusion and long-term dependence on social assistance. In order to improve the effectiveness of the social assistance system the Act has been amended several times since its entry into force to increase the use of preventive social assistance in municipalities, shortening client waiting lists and intensifying the use of means testing when granting assistance.
The structure and financing of social assistance were revised at the beginning of 2006 by dividing social assistance into basic, supplementary and preventive social assistance. In the same context, it was decided that basic social assistance would no more be covered by the general central government transfer to municipal social welfare and health care. In the future, the municipality concerned and the state will share the costs of basic social assistance equally. The amendment did not affect the criteria for granting social assistance, nor the amount of assistance received by a client, even though it is hoped to make the granting procedures more uniform.
The Act on Social Assistance was amended on 1 September to the effect that a certain percentage of the client’s housing costs is no more included in the basic amount. The trial started in 2002 in which part of the earnings of a household in receipt of social assistance is not taken into account when granting social assistance has been extended to the end of 2008.
As far as the standpoints presented in the handbook are directly based on the legislation in force the instructions given in the handbook are binding on the municipalities. The legal cases and the established judgment procedure of the Supreme Administrative Court looked at in the handbook are meant to guide the decision-making by municipal authorities. In other respects the standpoints of and the interpretations recommended by the Ministry of Social Affairs and Health are intended to support the work related to granting social assistance and decision-making in municipalities.
The important theme of the handbook is that, in order to prevent social exclusion and long-term need of social assistance, municipal authorities should use basic, supplementary and preventive social assistance, social loans and financial and debt counselling as tools in securing the income of municipal residents on small incomes. This should also involve the working methods under the Act on the Status and Rights of Social Welfare Clients, and those used in social work and otherwise in the provision of social welfare in order to support people’s access to employment and promoting their living independently. The Ministry of Social Affairs and Health hopes that the present handbook will be of help in the work regarding social assistance.
Key words: Act on Social Assistance, basic security, social assistance