Sosiaali- ja terveyspolitiikan strategiat 2015
Julkaisutiedosto
Lukijalle
Sosiaaliturvan on vastattava nopeasti toimintaympäristön muutoksiin. Sen on kannettava myös ihmisen eliniän mittainen vastuu. Viimeisen viidentoista vuoden aikana tämä jännite on venytetty äärimmilleen. Oli voimia koetteleva ponnistus soutaa sosiaalipolitiikka läpi lamavuosien kurimuksen ja sopeuttaa se kansainvälistymisen paineisiin niin, että ihmisten luottamusta turvan toimivuuteen ei tuhottu. Jälkeenpäin tarkasteltuna sosiaaliturva oli tuolloinkin yhteiskuntaa vahvasti koossa pitävä voima.
Sosiaaliturvaa oli tarkasteltava kriittisesti ja sosiaalimenot oli palautettava alemmalle tasolle. Kymmenen vuotta sitten laadittu strategia ("Viisi vuotta 2000-luvulle") vastasi näihin talouden sanelemiin ehtoihin. Nopeasta talouskasvusta ja säästöohjelmasta seurasi, että sosiaalimenojen osuus kansantuotteesta laski nopeasti 35 %:n tasosta lamaa edeltäneeseen neljännekseen.
Huolet eivät olleet ohi. Edessä väijyi elatussuhteen heikentyminen. Tähän haasteeseen tartuttiin seuraavassa, vuonna 2001 julkaistussa strategiassamme. Nostimme työ- ja toimintakyvyn kohentamisen ja eläkeiän nostamisen tärkeimmiksi tavoitteiksi. Ikääntyneiden työllisyyttä onnistuttiin parantamaan ja saatiin eläkeikä nousuun, kun lainsäädäntöä muutettiin ja toimintaohjelmia tehostettiin.
Tämän strategian peruslinjaukset eivät poikkea viiden vuoden takaisista. Ulkoiset haasteet eivät ole vaihtuneet, mutta ne ovat vahvistuneet: elatussuhteen heikentyminen, kansainvälistyminen sekä alueellinen ja sosiaaliryhmittäinen eriytyminen. Kymmenen vuoden ponnistelun jälkeen olemme valmiimpia ottamaan ikääntymisen haasteen vastaan. Silti työtä tällä lohkolla on jatkettava.
Toimeenpanon ongelmat ovat korostuneet. Linjaukset eivät helposti muutu käytännöksi. Mitä monimutkaisemmasta ongelmasta on kysymys, sitä puutteellisemmin hallinnon keinot purevat siihen. Moniin asioihin lainsäädäntö on järeä väline, suositukset liian heppoisia ja koulutus hidasta. Toimeenpanon vajaateho on valitettavaa vähäväkisimpien kannalta. Heidän ongelmansa ovat monisäikeisimpiä.
Painottaaksemme toimeenpanon merkitystä olemme nyt hakeutuneet lähemmäksi käytännön toimintamalleja. Yritämme vastata kysymyksiin: mihin mennään, mitä tehdään ja miten tehdään , emme vain strategian tavanomaiseen kysymykseen mihin mennään. Strategia lähestyy toimintaohjelmaa. On asioita, joihin tarvitaan keskitettyjä ratkaisuja, mutta on myös asioita, joiden korjaantuminen edellyttää vaikutuskanavien parantamista alhaalta ylöspäin. Tämä edellyttää suurempaa läpinäkyvyyttä ja tietoa.
Strategia on laadittu ministeriön osastojen ja asiantuntijoiden yhteistyönä. Ministeriön johtoryhmä on linjannut valmistelutyötä. Käytännön koordinointivastuun on kantanut kehitysjohtaja Klaus Halla.
Helsingissä toukokuussa 2006
Markku Lehto
Kansliapäällikkö
Sosiaali- ja terveysministeriön julkaisuja 2006:14
ISSN 1236-2050
ISBN 952-00-2057-8 (nid.), ISBN 952-00-2058-6 (pdf)
| URN | http://urn.fi/URN:ISBN:952-00-2058-6 |
Strategier för social- och hälsovårdspolitiken 2015
Julkaisutiedosto Julkaisun tiivistelmäTill läsaren
Den sociala tryggheten måste snabbt svara på förändringar i omvärlden. Den måste också ta ansvar för människorna genom hela livet. Under de senaste femton åren har den här spänningen tänjts till det yttersta. Det var en kraftansträngning att lotsa socialpolitiken genom de svåra depressionsåren och anpassa den till trycket från internationaliseringen utan att rasera människornas förtroende för att skyddet fungerar. Så här i efterhand kan man se att den sociala tryggheten även då var en stark sammanhållande kraft i samhället.Det blev nödvändigt att kritiskt granska den sociala tryggheten och återställa de sociala utgifterna till en lägre nivå. Vår strategi som utarbetades för tio år sedan ("Fem år till 2000-talet") var ett svar på dessa villkor som dikterades av ekonomin. Den snabba ekonomiska tillväxten och sparprogrammet ledde till att de sociala utgifternas andel av nationalprodukten snabbt gick ner från 35 % till en fjärdedel, dvs. till samma nivå som före depressionen.
Men bekymren var inte över. Nästa hot var den försämrade försörjningskvoten. I vår följande strategi som publicerades 2001 antog vi den här utmaningen. Vi lyfte fram en förbättring av arbets- och funktionsförmågan och en höjning av pensionsåldern som de viktigaste målen. Genom lagändringar och effektiverade handlingsprogram lyckades det att förbättra sysselsättningen för äldre personer och höja pensionsåldern.
De grundläggande riktlinjerna i den här strategin är desamma som för fem år sedan. De yttre utmaningarna har inte förändrats men nog förstärkts: den försämrade försörjningskvoten, internationaliseringen samt differentieringen mellan regioner och socialgrupper. Efter tio års ansträngningar har vi en större beredskap att anta den utmaning som åldrandet innebär. Ändå måste arbetet fortsätta inom den här sektorn.
Problemen med genomförandet har accentuerats. Det är inte så lätt att omsätta riktlinjerna i praktiken. Ju mer komplicerat ett problem är, desto svårare är det att tackla genom administrativa åtgärder. I många fall är lagstiftning ett grovt redskap, rekommendationer för vaga och utbildningen långsam. Det ineffektiva genomförandet är beklagligt med tanke på dem som har det sämst ställt. Deras problem är mest komplexa.
För att understryka genomförandets betydelse har vi nu sökt oss närmare praktiska handlingsmodeller. Vi försöker svara på frågorna: vart är vi på väg, vad skall vi göra och hur, i stället för att enbart svara på den vanliga strategifrågan vart är vi på väg. Strategin närmar sig ett handlingsprogram. Det finns frågor som kräver centraliserade lösningar, men det fi nns också andra frågor som bara kan lösas genom en förbättring av påverkningskanalerna nerifrån och uppåt. Det här förutsätter större insyn och mera kunskap.
Strategin har utarbetats i samråd mellan sakkunniga och ministeriets avdelningar. Ministeriets ledningsgrupp har dragit upp riktlinjerna för arbetet. Utvecklingsdirektör Klaus Halla har svarat för den praktiska koordineringen.
Helsingfors, maj 2006
Markku Lehto
Kanslichef
Strategier för social- och hälsovårdspolitiken 2015. Helsinki 2006. 50 s.
Social- och hälsovårdsministeriets publikationer 2006:15
ISSN 1236-2050
ISBN 952-00-2059-4 (inh.)
ISBN 952-00-2060-8 (PDF)
| URN | http://urn.fi/URN:ISBN:952-00-2060-8 |
Strategies for Social Protection 2015
Julkaisutiedosto Julkaisun tiivistelmäTo the Reader
Social protection must respond rapidly to changes in its
operating environment. It must also take responsibility for people’s
entire lifespan. Over the past fifteen years, the tension between
these goals has been stretched to the limit. It was a real test of
strength to bring social policy through the maelstrom of the
recession and to adapt it to the pressures of internationalization
without undermining people’s faith in social protection. Looking
back, social protection was a strong cohesive force in our society
even during those difficult times.
It was necessary to take a critical look at social protection and
to cut the costs for the social protection system. The strategy we
drew up ten years ago (Sosiaaliturvan strategiat - viisi vuotta
2000-luvulle; ‘Strategies for Social Security in Finland - Goals to
the Year 2000’) was a response to these demands, dictated by
economic realities. One of the consequences of rapid economic
growth and the cost-cutting programme was that the percentage of
social protection expenditure out of GDP fell rapidly from a level
of about 35% to the quarter it had been before the recession.
This did not mean our troubles were over, however. We were facing a
future where the economic dependency ratio would deteriorate. We
took up this challenge in our subsequent strategy, published in
2001. We made promoting health and functional capacity and raising
the retirement age our first priorities. Employment among the
ageing population was successfully improved and the retirement age
began to rise as a result of legislative amendments and improved
efficiency for action programmes.
The fundamental lines of the present strategy are no different from
those in our strategy of five years ago. The external challenges
have not changed, but they have grown: the economic dependency
ratio is deteriorating, internationalization is growing and
regional and social differences are increasing. Now, after ten
years of hard work, we are better prepared to cope with the
challenge of an ageing population. Nevertheless, work in this area
must continue.
Implementation problems have come to the fore. The policy lines in
the strategy cannot easily be put into practice. The more complex
the problem at hand, the less effective the administrative action
we can take. There are many issues for which legislation is an
unnecessarily heavy measure, but recommendations have little effect
and the provision of training produces slow change. Inefficient
implementation is worst for those in the most vulnerable position,
as their problems are also the most complex.
In order to emphasize the importance of practical implementation,
we have now moved closer to models for putting the strategy into
practice. We are attempting to answer the questions where are we
headed, what can we do and how can we do it, not just the
traditional strategy question where are we headed. This strategy
comes close to an action programme. There are things that need
centralized solutions, but there are also things that can only be
remedied if the channels of influence from the grassroots upward
can be improved. In order to achieve that, we need improved
transparency and more information.
This strategy has been drawn up in cooperation by the different
departments and experts at the Ministry. The Ministry’s leadership
group has outlined the preparations. Director of Development Klaus
Halla was responsible for practical coordination.
Helsinki, May 2006
Markku Lehto
Permanent Secretary
Strategies for Social Protection 2015. Helsinki 2006. 50 pp.
Publications of the Ministry of Social Affairs and Health 2006:16
ISSN 1236-2050
ISBN 952-00-2061-6 (paperback)
ISBN 952-00-2062-4 (PDF)
| URN | http://urn.fi/URN:ISBN:952-00-2062-4 |