Uuden terveydenhuoltolain lähtökohtana on asiakkaiden aseman, palvelujen ja hoidon parantaminen. Siihen pyritään muun muassa antamalla asiakkaalle mahdollisuus valita hoitopaikkansa, takaamalla palvelujen yhdenvertainen saatavuus ja parantamalla hoidon laatua ja potilasturvallisuutta.

Hallitus päätti terveydenhuoltolakia koskevan esityksen sisällöstä torstaina 10. kesäkuuta. Tasavallan presidentin on tarkoitus antaa esitys eduskunnalle perjantaina.

Terveydenhuoltolaki tulisi voimaan 1.5.2011.

Asiakkaan valinnanmahdollisuudet laajenevat

Esityksen mukaan asiakas voisi valita vapaammin hoitopaikkansa ja mahdollisuuksien mukaan häntä hoitavan terveydenhuollon ammattilaisen. Hoitopaikan valinnanvapaus laajenisi vaiheittain. Ensimmäinen vaihe tulisi voimaan terveydenhuoltolain voimaantulon yhteydessä ja toinen vaihe 1.1.2014.

Ensimmäisessä vaiheessa asiakas voisi valita hoidostaan vastaavan terveysaseman oman kunnan tai yhteistoiminta-alueen sisällä. Erikoissairaanhoidon yksikön voisi valita laajemmalta alueelta. Erikoissairaanhoidon yksikkö valittaisiin yhteisymmärryksessä lähetteen tekevän lääkärin tai hammaslääkärin kanssa.

Asiakas voisi käyttää julkisia terveyspalveluja myös kotikuntansa ulkopuolella siellä, missä hän oleskelee pitempiaikaisesti. Vastuu sairauden kokonaishoidosta säilyisi asiakkaan omalla terveyskeskuksella (yleensä kotikunnassa) ja palveluja saisi omassa terveyskeskuksessa tehdyn hoitosuunnitelman mukaan.

Toisessa vaiheessa valinnanvapaus laajenisi koskemaan koko maan terveyskeskuksia ja erikoissairaanhoidon yksiköitä. Valinnanvapauden asteittainen laajentaminen mahdollistaa kuntien välisten korvausjärjestelmien suunnitelmallisen kehittämisen.

Laatua ja potilasturvallisuutta parannetaan

Ehdotuksen mukaan terveydenhuollon toimintayksiköiden olisi laadittava suunnitelma laadunhallinnasta ja potilasturvallisuuden täytäntöönpanosta. Kunnan perusterveydenhuollon olisi vastattava potilaan hoidon kokonaisuuden yhteensovittamisesta. Ensimmäistä kertaa laissa säädettäisiin kärsimyksen lievittämisestä kaikessa sairauden hoidossa ja hoidon kaikissa vaiheissa, myös kuolevien potilaiden hoidossa ja saattohoidossa.

Sairaanhoitopiirin alueella muodostettaisiin kunnallisten terveydenhuollon yksiköiden yhteinen potilasrekisteri, joka mahdollistaisi potilaan tietojen jouhevan liikkumisen häntä hoitavien yksiköiden välillä. Näin potilaan ei tarvitsisi kantaa tietoja hoidostaan mukanaan esimerkiksi hoitopaikkaa vaihtaessaan.

Ensihoidon järjestämisvastuu siirrettäisiin kunnilta sairaanhoitopiireille, jolloin ensihoitopalvelu nivoutuisi aiempaa paremmin terveydenhuollon palveluketjun osaksi. Sairaanhoitopiirit voisivat valita alueelleen tarvittaessa useita ensihoidon tuotantotapoja. Ensihoitopalvelun tuottajina voisivat olla samat toimijat kuin nykyisin.

Laadun hallinnasta ja potilasturvallisuudesta laadittavat suunnitelmat, potilastiedon sujuva saatavuus sekä ensihoidon vastuun keskittäminen sairaanhoitopiireille vahvistaisivat potilasturvallisuutta terveydenhuollossa. Lisäksi tavoitteena on saada koko maahan terveydenhuoltoa hätätilanteissa tukevat ja konsultoivat ensihoitolääkäripalvelut.

Täsmennyksiä hoitotakuuseen

Kuntalaisten yhdenvertaisuutta parannettaisiin täsmentämällä hoitotakuuta erikoissairaanhoidossa. Hoidon tarpeen arvioinnin edellyttämät erikoislääkärin arviot tai erityiset kuvantamis- tai laboratoriotutkimukset olisi toteutettava kolmen kuukauden kuluessa siitä, kun lähete on saapunut sairaalaan. Hoito olisi edelleen saatava 6 kuukauden kuluessa hoitopäätöksestä. Alle 23-vuotiaiden nuorten olisi päästävä psykiatriseen hoitoon kolmessa kuukaudessa.

Kuntoutuksen palveluketjua erikoissairaanhoidon ja perusterveydenhuollon kesken sujuvoitettaisiin. Kunnan olisi järjestettävä hoitovastuullaan olevalle potilaalle lääkinnällinen kuntoutus laissa säädetyissä aikarajoissa myös silloin, kun toimijoiden välinen vastuu kuntoutuksen järjestämisestä tai kustannuksista ei ole vielä selkiytynyt.

Perusterveydenhuoltoa ja eri toimijoiden välistä yhteistyötä vahvistetaan

Terveydenhuoltolakiehdotuksen tavoitteena on vahvistaa kuntien ja perusterveydenhuollon asemaa terveydenhuollon kokonaisuudessa sekä parantaa perusterveydenhuollon ja erikoissairaanhoidon yhteistyötä.

Sairaanhoitopiirin alueen kuntien olisi laadittava perusterveydenhuollosta järjestämissuunnitelma, jossa sovitaan muun muassa kuntien yhteistyöstä, palvelujen järjestämisestä, päivystyksestä ensihoitopalveluineen, lääkinnällisestä kuntoutuksesta, kuvantamisesta ja yhteistyöstä muiden toimijoiden kanssa. Sairaanhoitopiireihin perustettavat moniammatilliset perusterveydenhuollon yksiköt tukisivat tätä työtä.

Saumatonta sosiaali- ja terveydenhuollon yhteistyötä on tarkoitus tehostaa varsinkin vanhenevan väestön, mielenterveystyön ja päihdehuollon sekä syrjäytymisvaarassa olevien lasten ja nuorten kohdalla. Terveydenhuollon palvelujen järjestäjällä olisi velvollisuus toimia yhteistyössä sosiaalihuollon palvelujen järjestäjän kanssa, jos asiakkaan tilanne edellyttää sitä.

Terveyden ja hyvinvoinnin edistämiselle lisää painoarvoa

Kunnan olisi strategisessa suunnittelussaan ja päätöksenteossaan asetettava paikallisiin olosuhteisiin ja tarpeisiin perustuvat terveyden ja hyvinvoinnin edistämisen tavoitteet ja määriteltävä niitä tukevat toimenpiteet. Terveyttä ja hyvinvointia koskevia päätöksiä tehdään ja toteutetaan kunnan kaikilla toimialoilla, kuten kaavoituksessa, rakentamisessa, asumisen suunnittelussa ja toteutuksessa, liikennesuunnittelussa sekä koulutuksessa ja työelämässä.

Terveydenhuoltolaki antaa kunnille mahdollisuuden hillitä kustannusten kasvua

Terveydenhuollon tarpeiden kasvaessa ja mahdollisuuksien lisääntyessä kustannukset kasvavat jatkuvasti. Terveydenhuoltolaissa esitetään useita ratkaisuja, joilla pystytään hillitsemään kustannusten kasvua tulevina vuosina. Alkuun tarvitaan jonkin verran lisäresursseja esimerkiksi hoitotakuun täsmentämisen, neuvontapalvelujen tehostamisen ja valinnanmahdollisuuksien lisäämisen vuoksi. Tulevina vuosina muun muassa laatuun ja potilasturvallisuuteen liittyvät ratkaisut, terveydenhuollon yhteistyön ja ensihoidon kehittäminen sekä terveyden edistäminen tuovat keinoja kustannusten kasvun hidastamiseen.

Terveydenhuoltolaki on osa kokonaisuudistusta

Terveydenhuoltolaki on ensi askel sosiaali- ja terveydenhuollon kokonaisuudistuksessa. Uudistus toteutetaan vaiheittain niin, että kansanterveyslain ja erikoissairaanhoitolain toiminnan ja palvelujen sisältöä koskevat säännökset yhdistetään tässä esityksessä uudeksi terveydenhuoltolaiksi. Palvelujen järjestämistä ja rakenteita koskevat säännökset jäävät ennalleen kansanterveyslakiin ja erikoissairaanhoitolakiin.

Seuraavassa vaiheessa on tarkoitus säätää sosiaali- ja terveydenhuollon järjestämisen rakenteista, valvonnasta ja kehittämisestä sekä rahoituksesta.

Lisätietoja

Hallitusneuvos Riitta-Maija Jouttimäki, p. 09 160 73806
Lääkintöneuvos Jukka Mattila, p. 09 160 74194

Utgångspunkten för den nya hälso- och sjukvårdslagen är att klienternas ställning, tjänsterna och vården ska förbättras. Detta försöker man nå genom att bland annat ge klienten möjlighet att välja vårdplats, genom att garantera en likvärdig tillgång till service och genom att förbättra kvaliteten på vården samt patientsäkerheten.

Regeringen beslöt om innehållet i hälso- och sjukvårdslagen torsdagen den 10 juni. Republikens president avlåter propositionen till riksdagen på fredagen.

Hälso- och sjukvårdslagen planeras träda i kraft 1.5.2011.

Klientens valmöjligheter ökar

Enligt förslaget skulle klienten friare få välja vårdplats och i mån av möjlighet en yrkesmänniska inom hälso- och sjukvården som ska vårda denne. Valfriheten gällande vårdplats skulle breddas stegvis. Det första skedet skulle träda i kraft i samband med ikraftträdandet av hälso- och sjukvårdslagen och det andra skedet 1.1.2014.

I första skedet kunde klienten inom den egna kommunen eller samarbetsområdet välja den hälsovårdscentral som ansvarar för vården. En enhet för specialsjukvård kunde väljas inom ett bredare område. Enhet för specialsjukvård skulle väljas i samförstånd med läkaren eller tandläkaren som skrivit ut remiss.

Klienten kunde även använda offentliga hälso- och sjukvårdstjänster utanför sin hemkommun där denne vistas under en längre tid. Klientens egen hälsovårdscentral (i allmänhet i hemkommunen) skulle kvarhålla ansvaret för helhetsvården av åkomman och klienten skulle få service enligt en vårdplan som uppgjorts i den egna hälsovårdscentralen.

I det andra skedet skulle valfriheten breddas till att gälla hela landets hälsovårdscentraler och specialsjukvårdsenheter. Ett stegvis breddande av valfriheten möjliggör en planmässig utveckling av ersättningssystemen kommunerna emellan.

Kvaliteten och patientsäkerheten förbättras

Enligt förslaget borde verksamhetsenheter inom hälso- och sjukvården uppgöra planer om kvalitetsledning och verkställande av patientsäkerhet. Kommunens primärvård skulle svara för sammanjämkning av helheten när det gäller vården av patienten. För första gången skulle det i lagen stadgas om lindrande av smärta i all vård av sjukdomar och i alla skeden av vården, också i vården av döende patienter och i terminalvården.

Inom sjukvårdsdistriktet skulle man bilda ett gemensamt patientregister för de kommunala hälso- och sjukvårdsenheterna, vilket skulle möjliggöra en flexibel överföring av patientuppgifter mellan enheter som vårdar denna. På detta sätt skulle patienten inte behöva ta med sig sina vårduppgifter till exempel vid byte av vårdplats.

Ansvaret för anordnande av akutvård skulle överföras från kommunerna till sjukvårdsdistrikten, varvid akutvårdsservicen bättre än tidigare skulle sammanlänkas som en del av servicekedjan inom hälso- och sjukvården. Sjukvårdsdistrikten kunde vid behov välja flere sätt att producera akutvård inom sitt område. Akutvårdsproducenterna kunde vara samma aktörer som nu.

Planerna som bör uppgöras om kontroll av kvaliteten och patientsäkerheten, en smidig tillång till patientuppgifter samt centraliseringen av akutvårdsansvaret till sjukvårdsdistrikten skulle stärka patientsäkerheten inom hälso- och sjukvården. Dessutom är målet att till hela landet få akutvårdsläkartjänster som stöder och konsulterar hälso- och sjukvården i nödsituationer

Preciseringar i vårdgarantin

Kommuninvånarnas jämlikhet förbättras då vårdgarantin inom specialsjukvården preciseras. Specialläkarutlåtanden som förutsätts för bedömande av vårdbehovet eller i synnerhet diagnostiska avbildningsundersökningar eller laboratorieundersökningar borde genomföras inom tre månader från det att remissen anlänt till sjukhuset. Vård borde fortsättningsvis fås inom sex månader från att beslut om vård tagits. Unga under 23 år borde få tillgång till psykiatrisk vård inom tre månader.

Rehabiliteringsservicekedjan mellan specialsjukvården och primärvården skulle göras smidigare. Kommunen skulle vara tvungen att inom lagstadgade tidsgränser ordna medicinsk rehabilitering åt en patient för vars vård den ansvarar, också då ansvaret aktörerna sinsemellan när det gäller ordnandet av rehabiliteringen eller kostnaderna ännu inte har klarnat.

Primärhälsovården och samarbetet mellan olika aktörer stärks

Målet med lagförslaget om hälso- och sjukvårdslagen är att stärka kommunernas och primärvårdens ställning i hälso- och sjukvården som helhet samt att förbättra samarbetet mellan primärvården och specialsjukvården.

Kommunerna inom ett sjukvårdsdistrikt bör uppgöra en plan för anordnande av primärvård, i vilken man bland annat avtalar om samarbete mellan kommunerna, anordnandet av service, dejourering inklusive akutvårdstjänster, medicinsk rehabilitering, diagnostiska avbildningsundersökningar och samarbetet med andra aktörer. De multiprofessionella primärvårdsenheter som ska grundas inom sjukvårdsdistrikten skulle stöda detta arbete.

Ett enhetligt samarbete inom social- och hälsovården ska effektiveras i synnerhet då det gäller den åldrande befolkningen, den psykiska hälsovården och rusmedelsvården samt barn och unga som riskerar att bli utslagna. Den som anordnar hälso- och sjukvårdsservice är skyldig att samarbeta med den som anordnar tjänster inom socialvård, om klientens situation förutsätter detta.

Större vikt vid främjande av hälsa och välbefinnande

Kommunen borde i sin strategiska planering och i sitt beslutsfattande uppställa mål om främjande av hälsa och välbefinnande som beaktar lokala förhållanden och behov samt precisera åtgärder som stöder dessa. Beslut som gäller hälsa och välbefinnande görs och verkställs inom alla kommunala sektorer, såsom planläggning, byggande, planering och genomförande av boende, affärsplanering samt i utbildning och arbetsliv. 

Hälso- och sjukvårdslagen ger kommunerna en möjlighet att stävja tillväxten av kostnaderna

Då behoven inom hälso- och sjukvården växer och möjligheterna ökar, ökar kostnaderna kontinuerligt. I hälso- och sjukvårdslagen presenteras nya lösningar med vilka man kan stävja tillväxten av kostnaderna under kommande år. I början behövs i någon mån tilläggsresurser för att till exempel precisera vårdgarantin, effektivera rådgivningstjänster och för att öka valmöjligheterna. Under kommande år kommer bland annat lösningar gällande kvaliteten och patientsäkerheten, samarbetet inom hälso- och sjukvården, utvecklingen av akutvården samt främjandet av hälsa att föra med sig sätt att stävja tillväxten av kostnaderna.

Hälso- och sjukvårdslagen är en del av totalreformen

Hälso- och sjukvårdslagen är första steget i en totalreform av social- och hälsovården. Reformen genomförs stegvis så att stadganden i folkhälsolagen och specialsjukvårdslagen som gäller innehållet i verksamheten och servicen i detta förslag sammanfogas till en ny hälso- och sjukvårdslag. Stadganden som gäller ordnande av och strukturer i servicen kvarstår oförändrade i folkhälsolagen och specialsjukvårdslagen.

I nästa skede ska man stadga om strukturerna, övervakningen och utvecklingen samt finansieringen av anordnandet av social- och hälsovård.

Ytterligare uppgifter

Regeringsråd Riitta-Maija Jouttimäki, tfn 09 160 73806
Medicinalråd Jukka Mattila, tfn 09 160 74194

The new Health Care Act aims at improving the status of clients as well as the quality of services and care. This is to be achieved by giving the clients freedom to choose the place of care, by guaranteeing equal access to services and by improving the quality of care and patient safety.

The Government decided on the contents of the bill on Thursday 10 June. The intention is that the President of the Republic will submit the bill to Parliament on Friday.

The new Health Care Act is proposed to enter into force on 1 May 2011.

Clients' freedom of choice extended

The Government proposes that the client has more freedom in choosing his or her place of care and, where possible, the health care professional who provides that care. The freedom to choose one's place of care is extended in stages. The first phase starts when the Health Care Act enters into force and the second phase on 1 January 2014.

In the first phase, the client can choose between health stations that are situated in the client's municipality of residence or in the cooperation area. For specialised medical care it is possible to choose a health care unit from a wider area. It is proposed that the client chooses the specialised medical care unit in unison with the referring physician or dentist.

The client can use public health services even in another municipality than the municipality of residence if he or she resides in that municipality for longer periods of time. The client's health centre (usually in his or her municipality of residence) still retains the responsibility for the overall care of the client and the services acquired from other health care units are based on the care plan drawn up in the client's health centre.

In the second stage, the freedom of choice is extended to all health centres and units of specialised medical care in Finland. Extending the freedom of choice in stages enables the systematic development of the system for reimbursements between the municipalities.

Higher quality health care and better patient safety

It is proposed that health care units must draw up a plan for quality management and the implementation of patient safety. The municipal primary health care answers for the harmonisation of all the services the client needs. For the first time, a provision is introduced in legislation that stipulates on reducing suffering in all treatment of diseases and in all phases of treatment, including treatment for dying patients and terminal care.

Within a hospital district, a patient register, common for all the municipal health care units in the area, is established to enable a flexible movement of patient information between the relevant health care units. In effect, patients do not need to bring along their patient records when they change service units.

The responsibility to organise emergency medical services is transferred from the local government to the hospital districts in order to better integrate emergency medical services into the health care service chain. The hospital districts can choose to have different kinds of ways to provide emergency medical services in their area. The current emergency service providers can continue their activities.

The plans for quality management and patient safety, the flexible access to patient records and the centralisation of emergency medical services to hospital districts reinforce patient safety in health care. Another goal is to establish nationwide services of accident and emergency doctors that support and consult in emergency situations.

Care guarantee is revised

It is proposed that the equality of municipal residents is improved by making certain adjustments to the maximum waiting times for access to specialised medical care (the so-called care guarantee). The consultation with a specialist or the specific imaging or laboratory examinations that have been assessed necessary must be carried out within three months of the date when the referral arrived at the hospital. Treatment must be provided within six months of the care decision. It is also proposed that persons under the age of 23 must gain access to psychiatric care within three months.

The chain of rehabilitation services between specialised medical care and primary health care is made more flexible. The Government proposes that the municipality must organise medical rehabilitation for a patient for whose care the municipality answers within the timeframes laid down in law even if the division of responsibilities with regard to service organisation or costs is not yet clear between the actors.

More cooperation between primary health care and different actors

The health care bill aims at reinforcing the status of local governments and primary health care in the health care system and improving the cooperation between primary health care and specialised medical care.

The municipalities within a hospital district must draw up a plan for the organisation of primary health care where they agree on, for example, cooperation between municipalities, service organisation, emergency medical services, medical rehabilitation, imaging and cooperation with other actors. Multiprofessional primary health care units are established in hospital districts to support this work.

The objective is to make the seamless cooperation between social and health services more effective especially when the services concern the ageing population, mental health clients, drug and alcohol abusers and children and young people at risk of exclusion.  The organiser of health services must cooperate with the organiser of social services if the client's situation so demands.

Stronger role for the promotion of health and wellbeing

According to the bill, the local government strategic planning and decision-making must set targets and define the related measures for the promotion of health and wellbeing on the basis of local circumstances and needs. Decisions concerning health and wellbeing are taken in all municipal sectors, such as zoning, construction, planning and implementation of housing, traffic planning as well as education and working life.

Health Care Act enables municipalities to curb the growth of expenditure

The growing need for health services and the increasing opportunities within the health care system contribute to the continuously growing expenditure. The Health Care Act proposes a number of solutions to curb the growth of health expenditure in the coming years. At first, some extra resources are necessary for example due the care guarantee revision, the more effective advice services and the extended freedom of choice. In future, measures to improve quality and patient safety, more efficient health care cooperation and improved emergency medical services as well as health promotion, among others, provide tools for slowing down the growth of expenditure.

Health Care Act a part of a total reform

The Health Care Act is the first step of the total reform of social and health care. The reform is carried out in stages, and the current bill on the new Health Care Act combines the provisions in the Primary Health Care Act and the Act on Specialized Medical Care regarding the service contents. The provisions on service organisation and structures remain as they are in the Primary Health Care Act and the Act on Specialized Medical Care.

The next phase focuses on the structures, supervision, development and financing of social and health services.

Further information

Riitta-Maija Jouttimäki, Ministerial Counsellor/Legal Affairs, tel. 09 160 73806
Jukka Mattila, Ministerial Counsellor/Health Affairs, tel. 09 160 74194

This is an English translation of a press release originally issued in Finnish on 10.6.2010.