"Ulkomaalaisen marjanpoimijan asema Suomessa riippuu siitä, kerääkö hän punaisia marjoja pellolla vai keltaisia marjoja suolla", sanoo kehityspäällikkö Markus Pyykkönen. Puutarhaviljelmillä toimitaan nimittäin työehtosopimuksen mukaan kun taas metsämarjojen poimijat rinnastetaan yrittäjiin.

Tilanne on Pyykkösen mielestä hankala.

"Viljelyksille tulija tietää huononakin marjavuonna saavansa vähintään pohjapalkan. Hillan- tai mustikanpoimijat eivät taas voi olla varmoja mistään. Huonon sadon sattuessa he ovat hyvin vaikeassa asemassa. "

Kausityövoima on tullut jäädäkseen

Aina 1980-luvulle saakka marjanpoiminta tiloilla oli tavallinen suomalaisten nuorten kesäansioiden lähde, mutta raskas työ lakkasi vähitellen houkuttelemasta. Kun mansikanviljely laajeni ja työvoiman tarve lisääntyi, apua haettiin ulkomailta.

"Aluksi ulkomaalaiset mansikanpoimijat tulivat erityisesti Virosta, sitten Venäjältä. Nykyisin työvoimaa saadaan enimmäkseen Ukrainasta ja Valko-Venäjältä", Pyykkönen kertoo.

Ulkomaalaisten värvääminen metsämarjojen poimintaan on uudempaa perua ja poimijat tulevat pääosin Aasiasta. Tänä kesänä marjaviljelmillä työskentelee noin 15 000 ja metsämarjoja poimii nelisen tuhatta ulkomaalaista.  Määrä on sen verran suuri, että kausityövoimalla on jo kansantaloudellista merkitystä.

"Ilman ulkomaalaisia marjojen jalostuslaitokset Suomessa pysähtyisivät. Kotimainen tarjonta on hyvin pienimuotoista."

Työsuhdeturva vaihtelee

Työsopimus turvaa kohtuullisen hyvin maa- ja puutarhatalouden kausityövoiman aseman. Myös työnantajilla on intressi pitää työväestä hyvää huolta, jotta ihmiset palaisivat seuraavana vuonna. Ongelmiakin tietysti syntyy.

"Esimerkiksi urakkapalkalla työskentelevät eivät työehtosopimuksen mukaan saa sunnuntailisiä, mikä ei usein ole työntekijöille selvää. Työnantajat eivät puolestaan aina ymmärrä, että urakkatyö vaatii työaikakirjanpitoa tai että työsopimus olisi hyvä tehdä kirjallisena", Pyykkönen kuvaa tavallisimpia ongelmia. 

Suoranaisia huijareitakin alalta löytyy ja lähes joka vuosi joku porukka joutuu hakemaan palkkansa valtion palkkaturvasta. Työsopimus takaa kuitenkin mahdollisuuden saada työvoimahallinnon ja työsuojelun palveluja ja neuvontaa sekä oikeuden palkkaturvaan. Metsämarjojen poimijoilla näitä etuja ei ole.

"Heidät rinnastetaan yrittäjiin, joilla paljon huonompi turvaverkko tukenaan", Pyykönen sanoo. Hän ei pidä rinnastusta osuvana.

"Poimija on käytännössä täysin riippuvainen välittäjistä, jotka huolehtivat matkan järjestelyistä ja osoittavat keruupaikat. Hän ei myöskään pysty kilpailuttamaan ostajia. Minusta tässä ollaan aika lähellä työsuhteen tunnusmerkkien täyttymistä."

Säätelyn ongelmat

Metsämarjojen poimijoiden työsuhdeturvan laajentamista on pohdittu useammassa työryhmässä. Muutoksen sivuvaikutuksia on kuitenkin pidetty liian hankalina. Jokamiehen oikeuteen perustuvan marjastuksen ei nykyisin katsota synnyttävän työsuhdetta, eikä siitä saatavasta tulosta makseta veroa, mutta muutos toisi suomalaisetkin poimijat verotuksen piiriin.

"Maaseutuväestöltä vietäisiin saavutettu etu", Pyykkönen summaa. Verokysymys ei kuitenkaan ole ainoa syy epäröintiin. Ruotsissa työsopimusvelvoitteen laajentaminen synnytti pimeät marjanpoimintamarkkinat.

"Lainsäätäjä joutuu aina miettimään, millaisia haittoja muutos voi tuoda mukanaan eikä niitä kaikkia voi edes ennakoida. Pitkällä tähtäimellä meidän on kuitenkin saatava aikaan joku ratkaisu. Ei ole kohtuullista, että poimija voi huonon marjavuoden sattuessa jäädä velkaa välittäjille."

Toimittaja: Paula Mannonen

"The situation of foreign berry pickers in Finland depends on whether they pick red berries in a field or yellow berries in a marsh," says Markus Pyykkönen, Head of Development specializing in occupational safety in agriculture at the MSAH. Those working for a market-garden do so under work contracts, while wild berry pickers are treated as entrepreneurs.

Pyykkönen says that the situation is problematic. "Those coming to work for growers know that even in a bad year they will receive a basic wage. Wild berry pickers, on the other hand, can't be sure of being paid anything. If the harvest is bad, they will be left in a very difficult position."

Seasonal work in Finland picking both wild and cultivated berries has increased dramatically since the 1990s as the market for berries, mainly used for jams, has grown. But when it comes to labour rights and practices pickers may find themselves in wholly different situations.

Seasonal labour boom

Before the 1980s berry picking on farms was a common source of summertime earnings for young people in Finland, but this arduous type of work gradually lost its appeal. During the decade the market for strawberries expanded and strawberry cultivation grew. With the expansion of strawberry growing, to meet rising demand, the need for seasonal workers also increased, and growers began to look beyond Finland for ready sources of labour.

Initially, most foreign strawberry pickers came from Estonia, and a little later from Russia. Finland's membership of the EU, since 1995, and the elimination of customs duties within the single market, meant that growers could more readily export their berries. The industry grew, demand continued to increase, and as more people, particularly in Eastern Europe were in search of work, the influx of seasonal labour to Finland rose. "Today, they mainly come from Ukraine and Belarus," says Pyykkönen.

The recruitment of foreign workers to pick wild berries is a more recent phenomenon, but one that also meshes with the rise in demand for berries. Finland, like Sweden and northwest Russia, has a long tradition of collecting the fruits of nature and forests, not only berries but also mushrooms.

Popular tradition

The most popular berries are blueberries, lingonberries, cranberries, cloudberries. Berry picking in Finland is a strong part of traditional popular culture, done mainly for home consumption or for small scale selling at local produce markets.

In Finland, people have open access to forests and other parts of the countryside. This is according to the non-statutory but commonly recognized right of 'freedom to roam' for exercise and recreation on public and private land, though not in gardens or close to people's homes, and it includes the right to pick berries and mushrooms.

Nowadays both the cultivated and wild berry industry is such that that it is significant in macroeconomic terms. Most foreign wild berry pickers come from Thailand. This summer, growers are employing about 15 000 pickers, while some 4000 pickers will be  employed to gather wild berries.

"Without foreigners berry processing plants in Finland would grind to a halt. The supply of labour domestically is very small scale," says Pyykkönen.

Varying security

Seasonal workers picking cultivated berries have a reasonable degree of security by virtue of having work contracts. Employers also have an interest in taking care of their employees to make sure that they return the following year. But of course sometimes there are problems.

"For instance, under the terms of their contracts, piece workers as not paid overtime for working on Sundays, which is something that is not always clear to employees. Employers, on the other hand, do not always understand that piece work requires time sheets, or that it is a good idea to make contracts in writing."

Occasionally, there is outright fraud in the berry picking sector. Nearly every year there is a case of a group of workers having to get their pay through the system of state income support. Wild berry pickers enjoy no such benefits.

"They are treated as entrepreneurs, who have a far worse safety net to support them," says Pyykkönen. "Wild berry pickers are in practice wholly dependent on middlemen, who handle their travel arrangements and direct them to the collection sites. The pickers are unable to compete for buyers.

Problems with regulation

Extending employment regulations to cover wild berry pickers has been discussed by a number of working committees, but the issue is difficult to resolve. The right to roam was not seen as something that was meant to generate employment or be used as an intensively commercial activity subject to tax legislation, which is what extending labour legislation to cover berry picking would entail.

"The rural population in Finland would be deprived of a significant gain," says Pyykkönen. "And the issue of tax is not the only reason to be hesitant on the matter. There are examples that indicate that the extension of work contractual obligations may lead to a black market in wild berry picking"

"Legislators always have to consider what sort of side effects a reform may entail. These cannot always be anticipated. In the long run, though,we have to come up with a solution. It is not fair that a picker can be left owing the middleman when it's been a bad year for wild berries."

Paula Mannonen and Mark Waller

"Ställningen för en utländsk bärplockare i Finland beror på om han plockar röda bär på en åker eller gula bär på myren", säger utvecklingschef Markus Pyykkönen. I trädgårdsodlingarna handlar man nämligen enligt kollektivavtal medan skogsbärsplockarna jämställs med företagare.

Pyykkönen anser att situationen är besvärlig.

"Den som kommer till odlingarna vet att han eller hon även under ett dåligt bärår får en grundlön. Hjortron- eller blåbärsplockare däremot kan inte vara säkra på någonting. Vid dålig skörd befinner de sig i en svår ställning. "

Säsongsarbetskraften har kommit för att stanna

Bärplockning på gårdarna var ända till 1980-talet en vanlig källa till sommarinkomster för finländska unga, men så småningom slutade det tunga arbetet att locka. När jordgubbsodlingen utvidgades och behovet av arbetskraft ökade, sökte man efter hjälp från utlandet.

"Till en början kom de utländska jordgubbsplockarna särskilt från Estland, sedan från Ryssland. Numera får man mestadels arbetskraft från Ukraina och Vitryssland", säger Pyykkönen.

Rekryteringen av utlänningar för plocka skogsbär är av senare ursprung och plockarna kommer huvudsakligen från Asien. I år arbetar cirka 15 000 vid bärodlingarna och cirka fyratusen utlänningar plockar skogsbär.  Antalet är så pass stort att säsongsarbetskraften redan är av samhällsekonomisk betydelse.

"Utan utlänningar skulle förädlingsföretagen för bär i Finland stanna. Den inhemska tillgången på arbetskraft är ytterst ringa."

Anställningstryggheten varierar

Ett anställningsavtal säkerställer relativt väl ställningen för säsongsarbetskraften inom jord- och trädgårdsbruket. Arbetsgivare har också intresse av att ta väl hand om de anställda för att människorna ska återvända följande år. Det uppstår naturligtvis även problem.

"Till exempel de som arbetar på ackord är enligt kollektivavtalet inte berättigade till söndagstillägg, vilket ofta inte är klart för de anställda. Arbetsgivarna för sin del förstår inte alltid att ackordsarbete kräver arbetstidsbokföring eller att det vore bra att upprätta anställningsavtalet också skriftligt", beskriver Pyykkönen de vanligaste problemen. 

Det finns också riktiga bedragare inom branschen, och nästan varje år tvingas någon grupp få sin lön från den statliga lönegarantin. Anställningsavtalet garanterar dock möjlighet att få tillgång till arbetskraftsförvaltningens och arbetarskyddets tjänster och rådgivning samt rätt till lönegaranti. Skogsbärsplockarna saknar dessa förmåner.

"De jämställs med företagarna, som har mycket sämre skyddsnät som sitt stöd", säger Pyykkönen. Han anser att jämförelsen inte är träffande.

"Plockaren är i praktiken fullständigt beroende av förmedlarna, som sköter om researrangemang och visar plockningsplatserna. Han kan inte heller konkurrensutsätta köparna. Jag anser att kännetecknen för ett anställningsförhållande här är nära att uppfyllas."

Problem med reglering

Flera arbetsgrupper har övervägt en utvidgning av anställningstryggheten för skogsbärplockare. Sidoeffekterna av en ändring har dock ansetts vara alltför besvärliga. Bärplockning som baserar sig på allemansrätten anses i dagsläget inte ge upphov till ett anställningsförhållande, och ingen skatt betalas för den inkomst som man får från den men en ändring skulle även medföra att även finländska plockare skulle omfattas av skatt.

"Landsbygdsbefolkningen skulle fråntas en förmån", säger Pyykkönen. Skattefrågan är dock inte den enda orsaken till att man tvekar. I Sverige ledde en utvidgning av skyldigheten att ingå anställningsavtal till en svart bärplockningsmarknad.

"Lagstiftaren tvingas alltid att fundera över vilka problem en ändring kan medföra, och man kan inte heller förutse dem alla. På lång sikt måste vi dock få en lösning till stånd. Det är inte rimligt att en plockare under ett dåligt bärår står i skuld till förmedlarna."

Redaktör: Paula Mannonen