"Hallitusohjelmaan kirjatun tavoitteen mukaisesti maamme lääkekorvausjärjestelmää uudistetaan parhaillaan. Rakennemuutosta koskeva esitys on tarkoitus saada valmiiksi vuoden loppuun mennessä", sanoo niin kutsuttua lääkekorvaustyöryhmää luotsaava ylijohtaja Outi Antila.

Viime marraskuussa asetettu lääkekorvaustyöryhmä joutui räätälöimään ehdotuksen hallitusneuvotteluissa sovittujen lääkekorvaussäästöjen toteuttamisesta nopeutetussa aikataulussa ennen rakennemuutosta koskevan toimeksiantonsa valmistumista.

"Säästöpaketti ei vaikuta koko järjestelmän uudistamiseen, vaan sen valmistelua jatketaan koko ajan. Kustannuksiakin katsotaan uudelleen rakennemuutoksen yhteydessä."

Tavallisin muutos ± 10 euroa

Valtion vuosittaisia lääkekorvausmenoja on tarkoitus pienentää ensi vuodesta lähtien 113 miljoonalla eurolla. Potilaiden kukkarossa työryhmän ehdotukset näkyisivät tavallisimmin alle kymmenen euron muutoksena vuodessa.

"Kahdelle kolmasosalle lääkkeiden käyttäjistä säästöjen vaikutus on alle kymmenen euron, ja 95 prosentilla muutos jää alle 50 euroon", Antila sanoo. Hän muistuttaa, että vaikka kyse on säästötoimesta, tulos on osalle potilaista plus-merkkinen. "Paljon lääkkeitä käyttävät ihmiset hyötyvät, sillä omavastuun ylärajaa ehdotetaan alennettavaksi 50 eurolla. Lääkkeiden tukkuhintojen viiden prosentin lasku taas hyödyttää kaikkia lääkkeiden ostajia."

Uusi peruskorvausprosentti on ehdotuksen mukaan 35 (ennen 42) ja uusi alemman erityiskorvausluokan prosentti 65 (ennen 72). Ylemmän erikoiskorvausluokan sadan prosentin taso pidetään ennallaan. Lääkkeiden korvausprosenttien alentaminen tuo säästöjä valtiolle.

Vähiten huono malli

Lääkekorvaustyöryhmän ehdotus tuo yli 50 euron vuosittaisen lisäkulun kahdelle prosentille lääkkeiden ostajista. Tähän joukkoon kuuluu erityisesti ihmisiä, joiden lääkkeet ovat kalliinpuoleisia, mutta eivät niin kalliita, että omavastuu ylittyisi.

Maksajien tulotasoa ei Antilan mukaan pysty ottamaan huomioon säästöpaketissa.
"Se olisi edellyttänyt tulosidonnaisen korvausjärjestelmän tai omavastuukaton luomista, mikä olisi tarkoittanut verotietojen selvittämistä apteekkiostosten yhteydessä. Tulosidonnaisuus vaatisi myös porrastuksia, jotka tuovat aina mukanaan myös tuloloukkuja ja väliinputoajia."

Työryhmän keskusteluissa oli eräänä vaihtoehtona se, että jokaisesta reseptistä pitäisi maksaa euromääräinen omavastuu. Tämän sijaan työryhmä päätyi ehdottamaan korvausten prosenttileikkauksia, koska se huomioi pienituloiset paremmin. Täydellistä ratkaisua ei kuitenkaan ole olemassa.

"Kaikki vaihtoehdot sisältävät ongelmia. Yritimme valita vähiten huonon mallin, Antila summaa leikkaamisen vaikeutta."

Väliaikainen ratkaisu

Lääkekorvausmenot ovat nyt noin kolme kertaa suuremmat kuin 20 vuotta sitten. Vaikka kasvu on tasoittunut 2000-luvulla tehtyjen muutosten, erityisesti lääkevaihdon ja viitehintajärjestelmän myötä, markkinoille tulee koko ajan uusia ja kalliimpia lääkkeitä.

Valtio rahoittaa nykyisistä 1,2 miljardin lääkekorvauskustannuksista puolet. Toinen puoli kertyy palkoista, eläkkeistä ja etuuksista kerättävillä sairausvakuutusmaksulla. Antila toteaa säästöpaketin muuttavan maksuosuuksia.

"Valtio säästää menoissa ja palkan- ja edunsaajilta kerättävä summa pysyy euromääräisesti ennallaan. Aiempi kustannusten tasajako muuttuu 47/53-maksusuhteeksi. Muutos on palkansaajajärjestöille sen verran merkittävä, että uudistus on tarkoitettu vain väliaikaiseksi."

Kaikki maksavat

Lääkekorvaustyöryhmässä on virastojen ja laitosten lisäksi mukana lääketeollisuuden, apteekkialan ja potilasjärjestöjen edustus. Ryhmä oli Antilan mukaan yksimielinen siitä, että leikattava summa jaetaan mahdollisimman tasaisesti eri maksajille.

"Korvausprosenttien aleneminen kirpaisee lääkkeiden ostajia ja tukkuhintojen lasku lääketeollisuutta ja apteekkeja. Pidimme tällaista mallia oikeudenmukaisimpana vaihtoehtona."

Toimittaja: Paula Mannonen

"Our pharmaceutical reimbursement system is currently being reformed, in line with the stated objective of the Government Programme. The aim is that the proposal concerning this structural readjustment will be ready by the end of the year," says Director General Outi Antila, who heads the working group on medicines' reimbursements.

In Finland patients can be reimbursed by the Social Insurance Institution for the price of prescribed pharmaceuticals, which is deducted from the cost of medicines bought in pharmacies. Pharmaceutical companies are able to set the prices of medicines, which may be prescribed once the Finnish Medical Agency approves them.

€113 million target

Patients receive reimbursements according to a special or basic reimbursement status. The Pharmaceuticals Pricing Board determines the reimbursement status of prescription medicines. The current government programme aims for a revision of the medicine reimbursement expenditures under the statutory health insurance system so as to achieve €113 million savings in government finances.

The working group was set up last November to consider the development of the whole system of medical reimbursements. Proposals on this are due by the end of this year. The working group comprises a broad representation from authorities and institutions involved in pharmaceutical matters, the pharmaceutical industry, pharmacy sector and patients' representative organizations.

Fine balance

But the working group's initial urgent task was to find a way to reach the savings envisaged by the government programme, the recommendations on which were submitted in mid-February with a view to their being implemented from the beginning of 2013.

The intention is to achieve a fine balance that achieves savings while ensuring that the people who require abundant prescribed medicines continue to benefit most from reimbursements, and that people on low incomes remain able to access pharmacotherapy.

"The savings package will not impact the reform of the whole system but its preparation will be pursued continuously. The issue of costs will also be reviewed in connection with the structural changes," says Antila.

The costs of prescription medicines paid to patients out of sickness insurance take the form of either basic or special reimbursements. In practice the reimbursement is deducted from the cost the medicines patients pay for at pharmacies.

The basic reimbursement is 42 percent of the price. The proposal of the working group is that this would drop to 32 percent. The prices of drugs subject special rates of reimbursement are covered for either 72 percent or 100 percent of the price. The working group proposes that the upper level would remain in place while the lower level would drop to 65 percent.

Softening the impact

The proposals pay particular attention to the situation of people who have to use medicines routinely. The proportion that patients have to pay for medicines has a cut-off point, which is determined each year, and which is about €700 for 2012. The working group proposes that this should drop by €50.

Antila points out that the impact of the savings on two thirds of users of prescription medicines will be less than €10 a year, and for 95 percent of patients the sum will be less than €50. Antila points out that though the changes achieve savings the outcome represents an improvement for some patients. "Many people who use medicines will benefit because we propose a lowering of the upper limit of the sum they are liable for to €50. Thereduction in the wholesale price of medicines will also benefit everyone who buys them.

Under the working group's proposals some two percent of people who purchase medicines will surpass the €50 limit in additional costs. This group includes people whose medication is somewhat pricy nut not so much that the costs would exceed the amount for which they are liable.

The least bad model

In Antila's view it woule be impracticable to use an income-related means test in this situation "It would require creating an income-related reimbursement system or self-liability ceiling, which would entail checking people's tax data in relation to the purchases they make from pharmacies. An earnings-related system would also require scaling, which always entail income traps and those who are left out."

One option discussed by the working group was that each prescription should have a self liability rate. Instead the working group decided to propose a percentage reduction of the reimbursements, as this would take better account of people on low incomes. This was felt to be the least problematic alternative, though it was clear that there was no perfect solution to the issue. "All alternatives involve problems. We tried to select the least bad model," says Antila.

Accelerating costs

Medicine reimbursement costs are nowadays about three times what they were 20 yeaqrs ago. Though the growth in expenditure leveled off in the 2000s, in particular due to the use of generic substitution and the reference pricing system, increasingly more new and expensive drugs are coming onto the market. The government currently pays for half of medicine reimbursements, which amount to €1.2 billion. The other half accrues from salaries, pensions and health insurance benefits.

Antila says that the savings package proposed by the working group will alter this equation. "The state will save on expenditure, and the sum to be accrued from wage earners and benefit recipients will remain the same in terms of Euro amounts. The previous cost share will become 47/53. Employee organizations view the change of considerable importance, and so the reform is only intended to be a temporary measure."

Antila says that the working group, with is broad composition, agreed unanimously that the saving had to be distributed as evenly as possible among the various players. "Lowering the reimbursement percentage will hurt those who have to buy medicines, while the drop in the wholesale price impacts on the pharmaceutical industry and pharmacies. We think that this is the fairest solution."

Paula Mannonen and Mark Waller

"I enlighet med målet i regeringsprogrammet reformeras för närvarande systemet med läkemedelsersättning i landet. Avsikten är att propositionen som gäller strukturomvandling ska vara klar vid utgången av året", säger överdirektör Outi Antila som leder den s.k. arbetsgruppen för läkemedelsersättning.

Arbetsgruppen för läkemedelsersättning som tillsattes i november i fjol var tvungen att skräddarsy förslaget om genomförande av inbesparingar av läkemedelsersättning enligt en tidigarelagd tidtabell som man kommit överens om i regeringsförhandlingarna innan dess uppdrag som gällde strukturomvandlingen blev klar.

"Sparpaketet påverkar inte reformen av hela systemet utan beredningen av den fortsätts hela tiden. Man ska även se över kostnaderna i samband med strukturomvandlingen."

Vanligaste förändringen är ± 10 euro

Avsikten är att statens kostnader för läkemedelsersättningar ska minskas med 113 miljoner euro på årsbasis från och med nästa år. I patienternas plånbok syns arbetsgruppens förslag i de flesta fall som en förändring på mindre än tio euro per år. 

"För två tredjedelar av läkemedelsanvändarna är effekten av besparingarna mindre än tio euro, och för 95 procent blir förändringen mindre än 50 euro", säger Antila. Hon påminner om att även om det är fråga om en sparåtgärd är resultatet försett med ett plustecken för vissa patienter.

"Människor som använder mycket medicin gagnas av detta eftersom den övre gränsen för självrisken föreslås bli sänkt med 50 euro. Sänkningen av partipriserna för läkemedel med fem procent gagnar å sin sida alla som köper läkemedel."

Den nya grundersättningen i procent är enligt förslaget 35 (tidigare 42) och det nya procenttalet för lägre specialersättning 65 (tidigare 72).  Nivån på etthundra procent för högre specialersättning ska förbli oförändrad. Sänkningen av ersättningsprocenten för läkemedel medför besparingar för staten.

Den minst dåliga modellen

Läkemedelsarbetsgruppens förslag innebär en årlig tilläggskostnad på över 50 euro för två procent av dem som köper läkemedel. I denna grupp ingår särskilt människor vars läkemedel är dyra, men inte så dyra att självrisken överskrids.

Inkomstnivån för dem som betalar kan enligt Antila inte beaktas i sparpaketet.

"Det hade förutsatt att man skapar ett inkomstrelaterat ersättningssystem eller självrisktak, vilket hade inneburit att man utreder skatteuppgifter i samband med köp på apotek. En inkomstrelation skulle även kräva graderingar vilket alltid medför inkomstfällor och förlorare."

Ett alternativ i arbetsgruppens diskussioner var att man för varje recept betalar en självrisk till ett eurobelopp. Istället för detta kom arbetsgruppen fram till att föreslå procentuella nedskärningar av ersättningarna eftersom detta bättre beaktar personer med små inkomster. Någon fulländad lösning finns emellertid inte.

"Alla alternativ innehåller problem. Vi försökte välja den minst dåliga modellen, sammanfattar Antila svårigheten med att skära ned."

Temporär lösning

Kostnaderna för läkemedelsersättning är nu tre gånger högre än för 20 år sedan. Trots att ökningen har utjämnats under 2000-talet i och med de förändringar som gjorts, särskilt läkemedelsutbyte och referensprissystem, kommer hela tiden nya och dyrare läkemedel ut på marknaden. 

Staten finansierar hälften av de nuvarande kostnaderna för läkemedelsersättning på 1,2 miljarder. Den andra hälften intjänas genom sjukförsäkringsavgiften som tas ut på löner, pensioner och förmåner. Antila konstaterar att sparpaketet förändrar betalningsandelarna.

"Staten sparar in på kostnader och den summa som insamlas från löntagare, arbetslösa och pensionärer uttryckt i euro förblir oförändrad. Den tidigare jämna kostnadsfördelningen ändras till ett 47/53-avgiftsförhållande. Förändringen är i den mån betydande för löntagarorganisationerna att reformen är avsedd att vara temporär."

Alla betalar

I arbetsgruppen för läkemedelsersättning deltar förutom offentliga ämbetsverk och inrättningar representanter från läkemedelsindustrin, apoteksbranschen och patientorganisationerna. Enligt Antila var gruppen enig om att summan som ska skäras fördelas så jämnt som möjligt mellan olika betalare.

"Sänkningen av ersättningsprocenten slår mot dem som köper läkemedel och sänkningen av partipriserna drabbar läkemedelsindustrin och apoteken. Vi tycker att en sådan här modell är det mest rättvisa alternativet."

Redaktör: Paula Mannonen